- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 2. (Årgång 2. 1869). /
972

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slag. Linet ansågs alltid särdeles godt, och denna råämnets
förträfflighet förde, i medlet af 18:de århundradet, några qvinnor i
Ångermanland på den tanken, att det äfven skulle kunna beredas till finare
spånader. Första försöket, hvilket väl lyckades, gjordes i Nätra
socken af en bondhustru, Sigrid Olsdotter i Vik. En hennes dotter och
en annan hustru följde exemplet. Spinnskolor inrättades, den första
af prostinnan Norberg i Nätra, hvilken socken blef stammoder for den
fina linneväfnaden; och denna industri har derifrån utbredt sig i flera
socknar, särdeles i norra Ångermanland och Helsingland.

År 1769 uppskattades de lärftsväfnader, som i Norrland
tillverkades, till ett värde af 3 tunnor guld; på 1830-talet beräknades
årliga afkastningen af premielärftets försäljning till öfver 100,000 Rdr
B:ko, hvaraf endast 2,900 R:dr ansågos afgå för rudimaterier, och år
1850 ansåg Konungens Befallningshafvande i Hemösands län
hem-väfnadsslöjden till länet inbringa minst 200,000 R:dr B:ko.

Äfven i Elfsborgs län har, sedan äldsta tider, idkats mången god
hemslöjd ej blott i väfhadshandteringen, utan äfven i förfärdigandet af
allahanda träd- och hleckslageriarbeten m. m. Den magra jordmånen
i vissa trakter af länet gaf icke landtmannen tillräcklig utkomst, och
sedan han derföre med den ifver vinnlagt sig om hvarjehanda
hemslöjder, att orten sjelf ej kunde förbruka all hans tillverkning, beredde
han sig särskilda privilegier för att genom s. k. gårdfarihandel å
andra orter föryttra desamma. Denna handel har väl icke varit den
enda i sitt slag, men dock den enda som grundats på särskilda
rättigheter, hvilka, af ålder förunnade de 7 sydöstra härademe i länet, i
sednare tider nästan endast begagnats af Kinds, Åhs och Redvägs
härader, hvarimot allmogen i de öfriga sysselsatt sig hemma med
tillverkningar för gårdfarihandeln, i synnerhet inom Marks härad, der
största delen af väfnadema tillverkas.

Det sätt, på hvilket i denna ort fabriker och hemslöjder hand i
hand arbeta för att skapa en hög och gifvande produktion, lemnar ett
glädjande bevis, att dessa båda hvar för sig så vigtiga, näringar
ingalunda af nödvändighet äro mot hvarandra fientliga, eller att, såsom
man vanligen föreställer sig, fabriksindustrien städse måste tillintetgöra
den husfiit, som arbetar i samma fack. Den högt utvecklade
husväf-nadsslöjden synes i dessa trakter hafva framkallat den mängd af garn-

emedan icke blott jarlarne, utan äfven de fria bönderna nyttjade linne, trälarne derimot
icke.

Bomullen$ användande har i värt århundrade betydligt inskränkt linets. Fabrikatet af
förstnämnda råämne, som måste hemtas från Amerika och Ostindien, kan nämligen lemnas
billigare än det af linet, som växer i Europa; men detta har sin orsak i maskinerna.
Linet kan nämligen, i anseende till tågernas styfhet, icke så lätt maskinbehandlas som
bomullen. Också dröjde det länge, innan man lyckades spinna linet med maskin. I
Sverige fnnnos ännn 1867 endast 2 linnegarns-, men 20 bomullsgarns- (32 ullgarns-) spinnerier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/2/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free