Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
perspektivet, färgade skuggors natur, näthinnans funktion samt
verkningarne af fortfarande ljusintryck på ögat. Han skref goda
uppsatser öfver befästningskonsten, sysselsatte sig med lagarne för
kroppars fall under förutsättning af jordens axelrörelse, undersökte
tiderna för kroppars fall längs sluttande planer och cirkelbågar samt
gjorde studier i maskinläran. Han spekulerade med beundransvärd
klarhet öfver lagarne for andhemtningen och kroppars förbränning
och ledde sig fram till en af den nutida geologiens stora hypoteser,
den om fastlandens höjning.
Detta var början till den nya rörelsen inom naturvetenskapen.
Fortsättningen skedde genom ett arbete öfver grunderna för
jemn-vigten af Stevinus, år 1580. Författaren framställde här sluttande
planers väsentliga egenskaper och gaf en allmän lösning af frågan
om krafter som verka i sned riktning. Sex år senare utkom
Ga-lileis afhandling i mekaniken, en värdig början till denna bana,
hvilken, äfven om den icke blifvit förherrligad af så lysande
astronomiska upptäckter, skulle för sig allena varit tillräcklig att göra
hans namn odödligt. Honom hafva vi att tacka för framställandet
af lagarne för rörelsen. Dessa lagar äro följande:
1. Hvarje kropp fortfar i sitt tillstånd af hvila eller likformig
rörelse i rät linie till dess någon kraft tvingar den att förändra
detta tillstånd.
2. Förändringen i rörelse står alltid i förhållande till den
förändrande kraften och går i samma riktning sgm denna.
3. Mot hvarje verkan svarar alltid en lika motverkan, eller
tvenne kroppars ömsesidiga verkningar äro alltid lika och gå i
motsatt riktning.
Ända till denna tid var den vanliga föreställningen den, att
rörelsen kan fortfara endast genom en ständig påstötning eller
kraftanvändning. Galilei sjelf hyste i många år denna villfarelse,
men år 1638 framställer han tydligen i sina Dialoger öfver
mekaniken den sanna lagen för rörelsens likformighet och beständighet.
Sanningen af nämnda tre lagar bestyrktes genom undersökning
af fenomenerna vid fritt fallande kroppar. Bland dem, hvilka
sysselsatte sig med sådana arbeten må nämnas Torricelli, Castelli,
Yiviani, Borelli, Gasseudi. Genom desses och andras forskningar
fastställdes mekanikens principer och förbereddes deras tillämpning
på astronomien. Tiden var nu kommen att visa, det planeternas
beständiga rörelse är en följd af den första af rörelselagarne och
deras elliptiskä bana, sådan den blifvit bestämd af Kepler, en följd
af den andra. Flere personer kommo nästan samtidigt till denna
slutsats, utan att vara i stånd att fullständigt lösa problemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
