Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt, vid de napoleonska härskarornas uppträdande i Tyskland.
Oerhörda summor äskas af segervinnarne i krigsgärd och indrifvas
med stränghet; inqvarteringen tynger hårdt på landsbygd och stad;
soldaten fordrar ersättning för fältlifvets strapaser; ej nöjd med
att rikligen födas, vill han förströs, roas. På de försvarslöse
borgames bekostnad anordnas offentliga baler och andra förlustelser;
»vi äro segrarae», ropa öfvermodigt de franske officerarne. Ännu
värre husera generaler och marskalkar. I Breslau har prins Jerome,
sedermera konung af Westphalen, uppslagit sitt högqvarter; här
tillgår allt på det yppigaste; befolkningen saknar bröd, men till
furstens bad måste hvarje morgon ett fat friskt vin anskaffas. I
Berlin spänner generalintendenten Dam sina fordringar högre for
hvarje månad och uppskjuter godtyckligt verkställandet af
fredsslutets öfverenskommelser. Äfven till handeln och samfärdseln
öfverhufvud sträcka sig det politiska betryckets menliga
inverkningar. Genom kontinentalsystemet hämmas ut- och införseln,
fabrikerna stå stilla, stockning inträder i penningeomloppet,
bankrutternas antal ökas. I nationens allmänna stämning råder dyster
nedslagenhet; men allestädes glimmar, likt elden under askan, det
dödliga hatet, här och der ännu förenadt med hoppet
Då kom julen 1812 med dess oerhörd t bistra vinter. Af tyska
folket helsades likväl denna gång kölden och snöstormarae såsom
välkomna gäster. Dunkla rykten hade börjat sprida sig om den
kalla årstidens förfärliga följder för den stora franska arméen uti
Ryssland, om återtåget, från Moskvas brand, genom isiga
ödemarker under outsägligt elände och öfverhängande faror. Ännu
talade man dock blott i forsigtigt hviskande ton härom, af fruktan
göra en fredlig befolkning, för att intaga en fästning? »Det år brukligt», säger dea
rättslärde Bluntschli, »att den belägrande tillkännsgifver sin afsigt att bombardera
stället, p& det att de icke stridande, synnerligen qvinnor och barn, må kanna afligsna
sig eller eljest sörja för sin säkerhet.» Se der nutidens folkritt, se der de lagar af
humanitet, som alla folk iakttaga, Hegels lärjungar och de fromma mystikerna i
Berlin endast undantagne. Dessa hafva stannat vid gamla testamentets massakrer, de
hafva ännu ej hunnit läsa evangelium och blifva kristna.
Och nu, vid åsynen af dessa fasor, skola vi våga tala om vårt framåtskridande,
v&r upplysning, vår filosofi, vår religion! Hvilken förödmjukelse för oss, det nittonde
århundradets menniskor! Och den som anbefaller dessa gräsligbeter, det är en konung,
som tror sig vara kristen, en gubbe, som kanske i morgon skall framställas inför dea
Eviges domstol! Har han då sjelf ingen familj, älskar han då icke sjelf sina barn,
när han så kallt kan befalla slagtandet af en hel försvarslös befolkning? Tror han väl,
att ett oskyldigt barns själ icke inför Gud väger lika mycket som en blodbesudlad
furstes? Och betänker han icke, att den dag nalkas, då dessa mördade qvinnor och
barn skola träda infor den högste domaren för att anropa om rättvisa och förbanna
sin bödel?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
