Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det af England framstälda delningsförslaget. När nämligen mot
den af Danmark antagna och af alla de neutrala makterna
förordade delningslinien Slien-Danevirke-Frederiksstad från de tyska
stormakternas sida uppstäldes linien Aabenraa-Tönder-Höjer, och
till slitande af denna tvist af England ett nytt förslag formulerades,
att nämligen till en neutral makts skiljedom, som de krigförande
makterna skulle underkasta sig, öfverlemna bestämmandet af en
delningslinie mellan de två ofvannämda, förklarade de tyska
stormakterna, att de gillade förslaget, men »ej kunde förpligta sig på
förhand att anse sig definitivt bundna» af skiljedomen! Kriget
började sålunda på nytt, och genom freden i Wien blef ändtligen
hela Slesvig slitet från Danmark.
Preussen hade allt ifrån krigets början föregifvit, att det
erkände förbundets rätt att bestämma tronföljden i hertigdömena.
De hade derjemte uttalat såsom otvifvelaktigt att, ehuru arfsanspråk
kunde yppas äfven från andra håll, prinsen af Augustenburg hade
i Tysklands ögon den bästa rätten och med all säkerhet skulle af
förbundsdagen erkännas, liksom att det ofantliga flertalet af landets
befolkning otvifvelaktigt förenade sina röster omkring hans person.
Ja, Preussen hade, i Londonkonferensens möte den 28 Maj,
formligen yrkat »hertigdömena Slesvigs och Holsteins fullständiga
skilsmässa från Danmark och förening till en stat under arfprinsens
af Schleswig-Holstein-Sonderburg-Augustenburg suveränetet.» Men
så snart freden i Wien afslutats, ändrades tonen. Prinsens af
Augustenburg arfsanspråk blefvo nu mycket osäkra, hvarimot
Vossische Zeitung, efter en af professor Helbing redan 1846
utgif-ven skrift, förvånade verlden med att framdraga hohenzollernska
arfsanspråk på Schleswigholstein. Derjemte fann sig hr von
Bis-marck af sin samvetsgranhet föranledd att inhemta de preussiske
kronjuristemes utlåtande i den kinkiga frågan, och deras
betänkande. som underkände augustenburgarens anspråk, ådagalade att
i följd af tronföljdslagen for danska monarkien af 31 Juli 1863
Kristian IX, efter företrädarens död, med full rätt intagit tronen
såsom äfven hertigdöraenas laglige herskare. Genom freden i Wien
hade han på Preussen och Österrike öfverflyttat sina rättigheter.
Härmed voro således augustenburgarens anspråk dödade och
förbundets myndighet undanskuffad. Men mot den andre deltagaren
i det pactum turpe, som ledt till danska monarkiens styckande,
var spelet ej ännu vunnet. Förloppet af tvisten mellan Preussen
och Österrike, hvilken slutligen beredde hr von Bismarck tillfälle
att förskaffa Preussen allena besittningen af det gemensamma
rofvet, samt att derjemte göra hela Nordtyskland till Preussens
vasall, är ej längesedan beskrifvet i hr H. Hamiltons bekanta skrift
Kriget i Tyskland år 1866, till hvilken vi hänvisa.
Yi hade ämnat, att i denna öfversigt inrymma äfven en teckning
af Preussens förfarande i den danska delen af Slesvig, som det för
fyra år sedan förband sig att återlemna till Danmark. Som denna
uppsats imellertid vuxit till en opåräknad längd, fä vi kanske en
annan gång återkomma till denna sida af hr von Bismarcks »verk»
och den samtida borussianismen.
A. Hedin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
