Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade en egen sekt, besynnerligt nog kallad rationalister, (som dock
numera alldeles vanslägtats), har i sitt hufvudarbete endast på ett
enda ställe vidrört det rent andliga. Efter ett kort yttrande att
vi alldeles sakna bevis iör att något sådant som en andlig verld
verkligen finnes till, säger han sig: »icke kunna se någon svårighet
i att alldeles förbigå detta ämne». Uti Konfucii skrifter finnes
intet som antyder att han såg sitt ideal högre än i det urgamla,
det af ålder brukliga, som erfarenheten visat vara nyttigt. Han
var utan tvifvel en klarsyut man, som såg skarpt nog inom en
viss krets, men han höll sig orubbligt inom denna. Hans
efterföljare ha möjligen utvidgat den, men de ha aldrig höjt sig
der-öfver, och den kretsen är dragen här nere på marken och kan cj
utvidgas öfver en viss gräns. Den materialistiska verldsåskådning
som ligger till grund för hela den kinesiska odlingen och som
skapat deras nationalkarakter, har haft sitt inflytande på alla
deras egenskaper, de må för öfrigt se hur vackra ut som helst,
och äfven vara så.
Det ligger någonting kallt och derföre frånstötande under
dessa till utseendet så vackra egenskaper; man liksom känner att
de ej äro sprungna ur en sund och närande jordmån. Kinesen
må synas eller verkligen vara bättre än vi i ett eller annat
af-scende, men vi hoppas att ’gå framåt och vi se ingen ända på
framåtskridandet, under det att de skola förr eller senare uppnå
sin utvecklings gräns — om de ej redan gjort det — och blifva
stående der. En så helt olika verldsåskådning ligger till grundval
for hela deras civilisation, mot den som vi bygga på, att ingen
gemensam bygning är möjlig, utan den ena måste rifvas ned,
för att lerona rum för en tillökning af deu andra.
Vare allt detta huru som helst, en sak är säker: vi européer
vilja ej blifva kineser på några vilkor, och af allt hvad man kan
se, tyckas de cj på några vilkor blifva annat än kineser, om de
få hållas som de vilja. Frågan blir då: skall man låta dem hållas
eller ej? Det är svårt att svara härpå, men min öfvertygelse är,
att visste vi nu hvad vi skola veta om etthundra år, så skulle vi
aldrig släppa en kines utom Kina förr än man huggit piskan af
honom och kapat skörten af hans långa rock, med ett ord,
dena-tionaliserat honom helt och hållet, så att han ej kände igen sig
längre, och framför allt aldrig släppa ett enda af deras qvinnfolk
utom landet, så att de kunde komma åt i.tt bilda några kolonier.
Och ej nog dermed: vi skulle taga itu med sjelfva Kina med ens;
sända dit nödiga trupper på gemensam räkning och kinesernas
bekostuad och en uppsättning missionärer, och bedrifva omvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
