- Project Runeberg -  Framtiden. Tidskrift för fosterländsk odling / Band 6. (Årgång 4. Juli-december 1871). /
97

(1868) With: Carl Fredric Berndt von Bergen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-som inlåter sig-]{+Om läroverksrefbrmen+} i
vidtomfattande handelsspekulationer behöfver visshet om att han ej helt plötsligt skall blifva ruinerad genom ett
krig och deraf följande förändrad penningeställ-ning, som
han ej kunnat förutse. Han behöfver garantier för det allmänna lugnets bestånd, och på det att
styrelsen ej må knnna kasta sig in i äfventyrliga företag, måste han sjelf hafva del i
styrelsen, vare sig personligen eller genom den af honom valde representanten. Det representativa styrelsesättet blir således nödvändigt hos de folk, som
arbeta. Sålnnda har då arbetets rätta uppskattande och anordnande de vigtigaste följder; der handelsfriheten gynnas, kan man vara viss om att den politiska friheten ej länge låter vänta på «g.

Jag kommer nu till den tredje af
de idéer, hvilkas betydelse och
verkningar jag här velat framställa. Denna idé är den yngsta af
dem alla och går, efter hvad jag tror, en ganska vacker framtid till mötes. Jag vill ej påstå,
att
jag är dess fader, men måhända skulle jag kunna anse mig vara åtminstone dess gudfader, och
en gudfader har ju, som bekant, alltid rättighet
att
kalla det
barn mycket vackert, åt hvilket han gifvit namn.

Den ifrågavarande idén är denna: hvad förstås med
staten, eller m. a. o. har staten gränser? Representerar den publika magten summan af
alla de enskilda intressena i ett land, eller är denna magt tvärtom endast en
begränsad myndighet, hvars verksamhet ej [-bör sträcka sig utöfver en särskild sfer?

Under Ludvig XIV:s styrelse hade en dylik fråga varit-] utan
mening; staten, det var konungen, och konungen var allt. Arbete, industri, krig, allt beror af honom. Först i
våra dagar har man böljat fatta, att ej allt är [-hjelpt dermed, att man eger en styrelse, att-] det
fiqncs verksamhetsområden, som böra vara fria från hvarjc inblandning från styrelsens sida. Så t. ex. hafva vi en eröfring, som [-daterar sig från revolutioneu: den religiösa friheten. Ingen medgifver numera, att styrelsen har rättighet att bestämma öfver medborgarnes religion, och styrelsen sjelf tänker-] ej
på att för sig taga i anspråk en dylik . myndighet. Men det [-finnes äfven en mängd andra punkter, i fråga om hvilka samma förhållande borde råda. Jag anser t. ex, ej,-]
{+är alldeles oförnekligt,+} att {+de verkliga förbättringar, som blifvit+} den [-allmänna undervisningen uteslntande tillkommer staten. Må staten hafva sina egna anstalter för undervisnings meddelande; men icke bör den kunna lägga hinder i vägen för den enskilde att utbreda bildning-]
{+praktiska följden häraf, både äro talrika och af stor betydenhet.
Hit hörer införandet af gymnastik+} och [-kunskaper-] i [-vidsträckta kretsar.

I-] allmänhet [-betraktar åtskilligt hederligt folk friheten såsom-] en
lyx, såsom en fridag, som man ger åt skolgossar. Då lugn råder i ett land kan styrelsen, anser man, släppa efter något på
tyglarne
och
bevilja en
smula frihet åt undersåterna. De få ett visst mått af frihet såsom belöning för ett visadt godt uppförande, ungefär såsom när Harlcquin utdelar leksaker till sina barn: se här trummor och trumpeter, roen Eder nu suällt, men gören intet buller, ty då tager jag alltsammans tillbaka. Detta sätt att uppfatta myndighetens och friheteBS förhållande tiU hvarandra var det rådande under hela revolutionstiden, ’ under kejsaredömet, restaurationen och
ända intill våra dagar. Det är ej så, jag uppfattar saken. Jag är en ifrig anhängare af lagens myndighet, jag anser att det är högst nödvändigt att ordningen vidmagthålles, den allmänna säkerheten betryggas, rättstillståndet vördas; jag är öfvertygad om, att der anarkien råder finnes ingen plats för friheten, men jag är äfven fast öfvertygad om, att friheten ej medförer en försvagning af magten. Friheten är något helt annat: den är den rättighet, som tillkommer hvarje individ, att utveckla sig, att göra allt hvad han kan af sina fysiska, intellektuela och moraliska förmögenheter,

I hvad afseende kan väl
denna individens ntveckling försvaga regeringens magt? Tvärtom utgör den enskildes styrka äfven statens.

Staten kan sålunda vara ganska stark och medborgaren det oaktadt ganska fri; hvar-före? Emedan medborgarens fria verksamhet har en
annan uppgift att lösa än staten med sin verksamhet. Staten är ej mägtig, derföre att medborgaren är ofri, utan derföre att staten eger tillräckliga hjelpmedel för att upprätthålla ordningen i
det yttre och [-oberoendet i det inre. Hvad nn beträffar dessa hjelpmedel-] —
hvem skulle väl vilja njnggt prata med
regeringen i
fråga om hvad hon behöfver för att verka för sitt ändamål? Må vår regering vara Frankrikes svärd i
hvad som angår landets yttre angelägenheter, må hon rätt handhafva rättvisans vågskål i
fråga om de inre: vi skola gifta henne allt hvad hon behöfver för detta ändamål. Behöfver hon penningar, skola vi ej söka afknappa hennes finanaiela tillgångar, behöfver hon ambassadörer, skall hon få dem, behöfver hon en del af den lagstiftande magten, skola vi äfven medgifva henne detta. Men när vi hafva gjort alla {+ämnen; ökade
kontroller på läroverkens verksamhet o. s. v. — se der+} de
inrylnmanden, som {+under de sistförflutna tre till fyra årtiondena blifvit
gjorda. Med en sådan tafla för ögonen torde mången finna+} det [-tillkommer oss-]
{+besynnerligt,+} att
göra, skola vi å vår sida säga: nu {+än för femtio år sedan. Men förhållandet+} är
turen hos oss! Äfven vi hafva rättigheter, och vi fordra att
de respekteras! Låt oss tro, hvad [-vi vilja, * låt oss komma tillsammans för tillfredsställandet-]
{+förut antydts, sjelfva hufvudfrågorna, visserligen ej lemnats ovid-
rörda+} af
våra intellektuela, religiösa och moraliska behof, låt oss i våra tidningar fritt afhandla dc frågor, som särskildt intressera oss och vårt land, med ett ord: låt oss göra allt det, som sker i Amerika och i [-England, der en ganska stark statsmagt består vid sidan af en vidsträckt frihet. Det-]

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:59:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/framtiden/6/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free