Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-kunde frambringa en viss önskad fjederbeklädnad, men behöfde 6 år för att åstadkomma en viss form af hufvud och näbb».
Betänke-]{+— »Ja, Borchert, vinet det Sr bra.
Men skola+} vi {+ej+} nu
alla de egendomligheter, som
härigenom likasom nydanats, så äro de ofta så
stora, att de karakterer, på hvilka vi särskilja de vilda formerna, i de flesta fall äro mot dessa oansenliga. Men
det {+bästa jag+} har
dock icke alltid lyckats menniskan att i
odladt tillstånd fixera dessa karakterer; den för hvarje art egendomliga, om ock fördolda ärftligheten är så stor, att urformen ofta nog likasom bryter fram igen. Hvilken skilnad tycker man t. ex. icke finnas mellan mandel
och
persika, men det är
satt utom allt tvifvel, att de båda öfvergå i hvarandra genom fruktens olika utbildning, och såväl i Frankrike som
i England har man odlat
en
s. k. mandelpersika, som än frambringar mandlar än
persikor; och enligt Koch skall en dylik vild form finnas i ostliga Persien; jag har
sjelf vid Buenos Ayres sett sådane. Ej sällan ser man en
qvist af ett
persikoträd frambringa en mandelfrukt
Det [-skulle således, om karaktererna-] vore [-beständiga, vara alldeles ute med transmutationsteorien; och man skulle från de odlade växterna och från de domesticerade djuren ej kunna sluta till någonting med af-seende på de vilda formernas utveckling. Men-] först [-och främst måste väl dessa förändringar bevisa-] en
förmåga eller fallenhet hos varelserna
att
förändras, ty sannerligen menniskan annars skulle på den organiska naturen kunna hafva åstadkommit större och väsentligare förändringar än på den oorganiska. Vidare måste vi besinna: huru många tusende år har väl menniskan härpå arbetat? och hvad är menniskoslägtets ålder: den nuvarande skapelseperioden mot de okända, oerhörda tiderymder, hvarunder naturen utfört sina storverk? Huru mycken planmessighet har väl hittills legat i
menniskans arbete? Hon verkar endast på synliga och yttre karakterer och gör sitt urval blott för sin
egen tillfälliga, individuela fördel; hon uppöfvar sällan hvarje utvald egendomlighet på ett för individen särskildt afpassadt sätt (vi gifva t. ex. alla de
hundradetals olika slagen af
dufvor samma
näring, samma bostad, samma vård); vi förstöra ej alla de lägre formerna och
börja ofta vårt urval vid några halft monströsa former. Huru böjliga äro ej våra tycken och
önskningar och
huru begränsade våra medel att skapa! Men naturen
är
helt visst en [-större mästare deruti; hon uppmärksammar i hvarje ögonblick-] och
allestädes den minsta olikhet i storlek och konstruktion samt söker draga nytta deraf; helt säkert stå större krafter och medel till hennes förfogande och
ofelbarligen ledes hon af
högre syften, än våra småaktiga.
Hvad menniskan på naturalstren verkar förändrande genom sitt fria urval, det
åstadkommer naturen genom
Varelsernas kamp om
tillvaron.
Erfarenheten lärer, att alla individer i
växt- och
djurriket äro utrustade med en
större förmåga att föröka sig, än möjlighet finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
