Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Magnus Gabr. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
namnet öktes derigenom snarare, än det minskades. Med
tapperhetens och segrens ära, men med ringa
tillfredsställelse i afseende på ändamålet, drog
sig De la Gardie, då han ingenting vidare kunde
uträtta, tillbaka till Riga och lemnade Lewenhaupt
i spetsen för de qvarblifna tropparne. Ibland
dem voro många Polackar, som Officerarne värft
emot De la Gardies förbud. Desse jemte andra
utländningar, äfven Officerare, rymde ur Svenska
krigstjensten, och de öfrige voro missnöjde, ty
det fattades penningar. Inbyggarnes mod steg allt
högre genom Ryssarnes inflytelse, och då dessas
infall hotade Liffland, måste för dess försvar
Litauen öfvergifvas. Birsen innehades väl ännu;
men uthungrade, genom en långvarig belägring, drogo
Svenskarne sig derifrån i början af det följande året.
Litauernas förbittring emot Sverige fortfor sedan
länge, och visade sig i Carl XI:s tid till den
grad, att de på en Riksdag i Grodno erbjödo sig att
uppställa en armé af 24,000 man, endast de finge
anfalla Sverige på den Liffländska sidan. Dertill
bidrog utan tvifvel, att flere adeliga ätter hade
ägt stora gods i Liffland, som de hoppades återvinna,
hvilket ock torde verkat till den benägenhet de förut
yttrat att underkasta sig Sverige *)
Så väl ryktet om Svenskarnes motgångar i Polen,
som Osterrikarnes, Danskarnes och Hollän-
*) Lönnbom 3 Sami. sid. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
