Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Gust. Philip Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Lik pilen i sin fart han genom vattnet skär,
Och lycklig den som främst på våta fältet är.
Men hastigt stranden vinns, man ser en idog skara,
Som fängslat böljans folk uti en rutig snara;
Der åter hvimlar fram en fri och sorglös hop,
Som jordens frukter bär med dans och sång och rop.
En lycklig Herde-flock naturens oskuld målar,
Han offrar mjölk och bär i blomsterkrönta skålar.
Hvilken lefvande landskapstafla! Icke mindre väl
träffadt är det straxt derefter följande porträttet
af Atis. Såsom till fulländningen af dess skönhet
det sårade lejonet hör, som han vid en kedja, sölad
af dess fragga och blod, släpar efter sig; så vill
man äfven från Camillas bild ej skilja den till henne
flyende binden. Hvem glömmer verser som dessa:
Hon smeker detta djur, hon det i famnen tar, Och med
en bortvänd syn ur såret pilen drar. Hon slöjan löser
upp och den i stycken rifver Att hämma blodets fors,
som fram ur sidan drifver. Men fåfängt! all dess hjelp
ej djurets räddning gör; Det slickar nymphens hand,
det suckar och det dör.
Skulle icke någon Svensk målare i begge dessa taflor
finna för sin pensel mera lönande föremål, än i
många antingen utnötta eller föga bekanta ämnen ur
den Grekiska mythologien?
Af ett annat slag, som skaldekonsten allena tillegnar
sig, är målningen af Hoppets Tempel. Då den utgör
en af poemets mest berömda episoder, så bör den vid
detta tillfälle ej förbigås:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
