Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grefve Nils Brahe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
och slagtningen, som redan för det Kejserliga syntes
förlorad, lofvade dem seger.
Nu gällde det för Svenskarna att försvara sig. Den
häftigast angripne var BRAHE, som stod midt i svallet
af tillströmmande härskaror, dem Götz, Piccolomini
och Terzky anförde. På tre sidor omgifven, måste han
duka under. De sju kanonerna blefvo af fienden andra
gången återtagna, sedan den Blåa Brigaden fallit ett
mangrant offer, och den Svenska, jemte den Gröna
måst draga sig tillbaka öfver grafvarna. Den Gula
stod qvar med BRAHE. Ingen enda vek tillbaka. Alla
stupade, man efter man, hvar på sin plats. Konungens
Lifregemente hade nu ett nytt skäl att med detta
namn utmärkas. Ehuru det icke kunnat rädda hans lif,
gaf det dock sitt eget till ett hämdoffer för hans
blod. Äfven besannades nu i en ny mening Gustaf Adolfs
ord: "att den Gula Brigaden var hans hufvudgärd." På
den kunde han, ännu som död, hvila; den följde honom
i grafven.
BRAHE sjelf, svårt sårad, belöntes med den äran att
få dö med sin Konung. Men innan han uppgaf andan,
fick han, som Epaminondas, glada sig åt segern. Under
det han i sitt blod bars från fältet, der Svenska
hären återtagit sin förra ordning, kom för hans
öron fiendens klagorop: Pap-2^enheim är död, allt är
förloradt! Ännu i Naum-burg, dit han under läkarevård
blef förd, lemnade honom döden det anstånd *), att
han förnam icke
*) Han afled den 21 Nov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
