Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
fallen ej förlorar sitt förnuft, den har ej något
att mista". "Men mitt grymma öde skall förändras",
tillägger han: "det skall! och jag reser" -
Det var till Stockholm han reste; @ch hvad svårighet
han än må haft att der vinna sin utkomst, så var
det dock nu, han nådde höjden af sin poetiska
ära. Dertill anses Thorild, i hvilken han fann en
trofast vän, hafva bidragit genom sin granskning
af de tre arbeten, som göra LIDNERS namn odödligt:
Aret 1783, Spastaras död och Operan Medea. De utkommo
samma år, som Thorild blef namnkunnig genom sitt af
Sällskapet Utile Dulci belönta poem, Passionerna,
och den deröfver uppkomna striden.
Det förstnämnda poemet, hvari Skalden besjunger allt
det märkvärdigaste, som tilldragit sig inom året 1783,
måste naturligtvis genom sjelfva sitt ämne sakna den
enhet, sorn skulle göra det till ett helt. Det är ett
band af perlor, som hvar för sig utgöra en skönhet och
blott derigenom höra tillsammans, att de hänga på ett
gemensamt snöre. Svårigheten af sitt ämne genom dess
mångfaldighet visar Skalden sjelf på följande sätt,
som inåste af-väpna den strängaste granskare.
"På spetsen af ett berg, der aftonrodnan glimmar,
Och med ett purpursken bland sädens vågor simmar,
Se der! från födseln blind en usling modfälld står,
Nu! genom Gudars nåd från ögat hinnan går.
Han ser . . . hvad majestät! - ser moln med moln
sig blanda,
Ser gräset vaggadt bli af vestanvädrens anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
