Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gabriel Porthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ämnet och tjente till dess förklaring. Öfver
hufvud ägde allt, hvad han ur sitt outtömliga
kunskapsförråd anbragte, en sådan lämplighet för
tillfället och ögonblicket, och syntes så naturligen
födas ur hans både hufvud och hjerta, att äfven blotta
minnets framställningar hos honom liknade snillets
ingifvelser, och den döda lärdomen blef en lefvande
visdom. Den som hört föreläsningar, sådana som dessa,
och ännu på sin ålderdom mins hvad han af dem lärt,
i det han tycker sig se det ansigte och höra den röst,
som då spände all hans uppmärksamhet, kan ej annat än
beklaga den sed, som nu lär vara nog allmän, att den
studerande ungdomen ej går ut för att tillsammans
höra sina lärares lefvande ord, utan hemma hvar
för sig pluggar i sitt minne döda lexor, som efter
undergången examen ofta nog äro för alltid glömda:
en för kropp och själ så mycket förderfligare sed,
som dertill hör, att när det lider till den tid, då
ynglingen skall tenteras, han stänger sig in, och,
liggande på soffa eller säng, natt och dag anstränger
och kanske uttömmer sina själskrafter. Äfven det,
att det kamratskap, som är af så mycken vigt vid
ungdomens bildning, mindre från lärosalen än ifrån
källaren och värdshuset leder sitt ursprung, har
betänkliga följder.
Man har förebrått PORTHAN hans obenägenhet för den
egentligen så kallade filosofien. Men det var icke
emot henne i sig sjelf och rätt förstådd, han ifrade,
utan emot det missbruk, att omogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
