Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Gabriel Porthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde umbära. Vid samma tid afskaffades äfven
penalismens sista öfverlefvor, som bestodo deri,
att novitierne skulle träget uppvakta de äldre i
nationen och uträtta åt dem hvarjehanda ärender.
Ehuru sorgfällig i vården om ungdomens seder så väl
som dess studier, tog han sig dock till vara för
öfverdrifven stränghet, hvilken merendels motverkar
sitt ändamål. Vid passande tid och tillfälle deltog
han sjelf i dess nöjen och gaf dem lif och värde
genom muntert skämt och underhållande samtal. I sin
ungdom begrafven ibland böcker och disciplar, trädde
han småningom och först genom sina resor, dem han
i sednare åren sträckte äfven till särskilta delar
af Sverige, i den större sällskapsverlden. Aktad och
hedrad hvar han kom, i synnerhet på sina äldre dagar,
vann han tillika en allmän uppmärksamhet för det han
sade, i det han skickligen lämpade sig efter personer
och tillfällen, utan att falla i den lärande ton,
som ifrån katedern så gerna följer med i umgänget. Man
såg tydligen, att sjelfva saken låg honom om hjertat,
icke hans insigt deraf. Äfven i det han berättade
ur sitt outtömliga förråd af anekdoter och infallen
tog han sjelf så liflig del, som skulle han hört det
för första gången. Hans behagliga umgängesgåfvor,
i förening med hans hederliga och oegennyttiga
tänkesätt, tillvunno honom aktning och förtroende af
alla stånd och åldrar.
De sista åren af hans lifstid voro för honom
icke blott de mest lysande, utan ock de mest
tillfredsställande. Den ära, som inom och utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
