Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 SOMMARFÄRDER. »I DALARNE.> »MIDSOMMARRESAN.»
och för det hon fick somna så stilla, så vackert! Det var
på midnattsslaget en mörk septembernatt. Likugglan
skrek och skränade utanför fönstret. Men kring den döende
stodo bedjande vänner, och i hennes ansikte var djup frid.»
För sin vän Böklin skildrar Fredrika i ett sista bref
från Tomb af den 22 september grefvinnan Sommerhielms
begrafning. Hon säger, att där »var mycket af det tragiskt
sköna, och därför upplifvande, som ofta åtföljer utmärkta
personers hädanfärd: den sköna dagen, de festliga ehuru
prunklösa anstalterna, minnet af den dödas personlighet,
som varit betydande och af naturlig kraft härskande öfver
all dess omgifning. Hon var en fru i sitt hus, så som få
äro det, med gammaldags kraft och gammaldags gäst-
frihet, och ansågs af alla där som en försyn. Af godsets
underhafvande kallades hon ”herr grefvinna’. Och hon var
så. För grannar och bekanta var hon en kostelig fru, och
hennes skämt och hennes allvarliga ord citerades med
samma nöje. Men hvad rikedom hon hade i sitt hjärta, i
sitt goda, rediga hufvud, det vet allena kanske den vän,
som hon uteslutande kallade sin ... Och nu bars hon ut
ur sitt hus, stum, i den svarta kistan, genom alléen af
dunkla granar, under dödspsalmers sång. Kring likvagnen,
dragen af hennes fyra hvita vagnshästar, flockade en brokig
mängd. Allt talade om henne, och hon, den liffulla,
kraftiga, goda, glada, talade ej mer...»
Kort efter begrafningen lämnade Fredrika det minnes-
rika Tomb, hvars hela intresse nu för henne koncentrerades
kring en graf. »Men där hvilar ej det lefvande, som i
Norge en gång gick upp för mig», säger hon? och fort-
sätter i ordalag, som gifva inblick i djupet af vänskapen
mellan henne och fru Stina. >Ack, att ha älskat och blifvit
älskad åter i fullhet och sanning, att ha druckit sig otörstig
en gång af lifsdrycken, ädel och ljuf, skummande af glädje-
" Ur ett bref till öfverstinnan Silfverstolpe, Årsta 24 nov. 1845:
Grefvinnan Sommerhielm dog natten mellan den 13 och 14 september.
Systrarna, grefvinnorna Ramel och St. Cyr, voro närvarande:
3 I bref till öfverstinnan M. Silfverstolpe, Årsta 24 nov. 1845.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
