Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 FILANTROPISKA OCH SOCIALA INTRESSEN.
det kyrkliga lifvet, uppkommen bland annat genom bris-
tande uppmärksamhet på lärarekallet och dess tillgöranden
— det är ett onekligt faktum, att en mängd lärare mera
inspireras af sitt eget jag än af andan i den lära, de skulle
förkunna: vilja hellre vara mystagoger i en kongregation
än kyrkans tjänare...
Men huru kom jag nu på detta bedröfliga kapitlet?
Jag ville vid dina ord om några läsares speciellare för-
hållande till Gud — som visserligen äro ord i sinom tid
emot de blott lagiska och logiska gudalärorna — dock
hafva den anmärkningen reserverad, att detta speciella för-
hållande icke får blifva vid ett blott individuellt känslo-
glam (alla sektmänniskors himmel), utan uppgå i person-
lighet; och såsom det är Guds personlighet, att han vet
sitt innehåll, att allt, som varit, är och blifver (och du och
jag) står evigt förklaradt i hans tankes ljus, i hans eviga
logos, så är det ock hans andes verk, att du och jag —
att den mänskliga individualiteten helgas och förklaras till
en visserligen egendomlig men klart själfmedveten spegel
af hans väsen — till hvad vi evigt äro i Hans tanke: vi
skola känna Gud, såsom vi ock af honom kända äro.
Saliga känslor äro bra, men saliga tankar äro bättre.»
Den sympati Fredrika känt för den pietistiska rikt-
ningen var snart öfvergående. Men den dref henne att
närmare pröfva sin ställning till dogmerna. Långt innan
hon fått ofvanstående bref med dess indirekta varning,
skrifver hon från Årsta den 22 mars 1847 följande märk-
liga bref: ;
»Våren är åter hos oss, min gode vän, och andas så
ljuflig och frisk! Odödliga friskhet! Guds andedräkt! O,
att den så andades äfven genom våra själar; att den
sprängde det andliga lifvets bojor, så som den gör natur-
lifvets!
Framför allt ville jag nu, att den blåste in i våt pro-
testantiska kyrkas dogmatik, blåste upp fönster och dörrar,
så att man fick frisk luft i kyrkan och kunde draga
andan fritt. z
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
