- Project Runeberg -  Fredrika Bremer : biografisk studie / Senare delen /
254

[MARC] Author: Sophie Adlersparre, Sigrid Leijonhufvud
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

254 I ÖSTERLANDET.

många föremål, vill jag samla den för etz — det enda nöd-
vändiga.»"

Mot Palestina gick således nu Fredrikas färd. »>»Jag
ville kunna måla för dig», skrifver hon till Böklin,? »min
resa öfver syriska hafvet en underskön dag efter veckor
af köld och stormar, min ankomst till Palestina i den mån-
klara kvällen, åsynen af dess berg och palmer i morgon-
rodnadens ljus (ty vi kunde ej nalkas kusten om afton .. .),
min landstigning under en lågande sol och mina intryck
af Österlandets folk och lif, som man vid Jaffa får se rätt
i yppig naturgestalt.»>

Färden från Jaffa till Jerusalem, som man i våra dagar
helt bekvämt kan göra på järnväg, var på den tiden gan-
ska besvärlig — två tröttsamma dagsresor till häst. Just
detta gaf den dock en säregen prägel, en karakter af pil-
grimsfärd, som tilltalade Fredrika och uppehöll hennes mod
och krafter.

Det var den 20 januari Fredrika första gången be-
trädde det heliga landets jord. Dagen därpå var hon på
väg till Jerusalem »öfver Palestinas kullar till häst, bland
ridande och beväpnade araber (den vackra furstinnans vakt).
Den besvärliga färden — besvärlig i synnerhet genom Fred-
rikas fullkomliga ovana vid ridning — förkortades genom
samtal med den vänlige och humoristiske professorn, men
det oaktadt kände sig Fredrika, då det led mot slutet af
den andra dagsresan, »obeskrifligt trött, Hon nästan miss-
tröstade om att någonsin komma fram.

Den lilla karavanen hade just klättrat uppför en af de
ändlöst långa, steniga kullarna på vägen, då någon plöts-
ligt utropade: »Där är Jerusalem.» »Och jag ser framför
mig öfver slätten åt höger till en hög, grå, tandad mur,
inom hvilken en minaret, några grå torn och kupoler, en
klosterlik byggnad och mörka cypresser sticka upp», skrifver
Fredrika i dagboken. »>Till höger djupt i fonden drog sig

"Tifvet:i,G; Vil: Tys: 68:
> Jerusalem 13 april 1859.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:06:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frbremer/2/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free