Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTDRAG UR BÖKLINS ANTECKNINGAR OM FREDRIKA BREMER. 389
de innersta och andligaste — först i kärleken är anden rätt person-
lig —; därför äro Fredrika Bremers kärlekshistorier både många
och mångahanda och omfatta icke blott de aktenskapliga utan
alla hvardagslifvets af kristendomen helgade kärleksförbindelser.
I »Hemmet eller familje-sorger och fröjder» (1839), i >»En
dagbok» (1843), i »Syskonlif> (1848) rtör sig konstnärinnan
endast i husliga kretsar; och som det visserligen låg i hennes
tendens att framför allt framhålla kvinnan i dess sanna män-
niskovärde, var detta element utan tvifvel det lämpligaste, och
därmed har författarinnan i sa& likasom i flerfaldiga särskilda
yttranden erkänt kvinnans egendomliga bestämmelse i det jor:
diska människolifvet. Fredrikas polemik och politiska mening i
detta afseende må blifva ett särskildt kapitel i denna minnes-
teckning. I nu nämnda teckningar tro vi oss finna hennes
konstgenius trognast och mognast återgifven, och mognaden
sätta vi förnämligast däruti, att tankar och fantasier bättre reda
sig och förlikas; att hon med klarare andligt och sedligt sinne
uppfattar och sorgfälligare utpräglar det sant mänskliga i det
verkliga människolifvet. På hennes taflor saknas icke den
klassiska konstens gudar, hvarken Amor eller Venus eller Apollo,
hvarken de naturliga inklinationerna eller de estetiska behagens
makt; men de stå allesammans under inflytelsen af en mäkti-
gare, personligare ande. Af denna ande, af sitt rent sedliga
Gudi helgade sinne hade Fredrika Bremer sin ärekrona, sin
anklang i hela den ädlare bildningens värld.
Härmed förneka vi likväl icke, att m:ll Bremers talang
framträder mera både omfattande och poetiskt glänsande i
andra stycken. Om »Grannarna» är redan taladt. »Strid och
Frid» (1840) är ett värdigt minne af förfs tvååriga vistande i
Norge. Teckningen bär sitt namn af svenskan Susannas idke-
liga kärleksgnabb och sedan trefliga äktenskap med norrmannen
Harald. Är det en allusion på det skandinaviska gnabbet, så
är den sinnrik nog, åtminstone optimistisk och välvillig. Det
värderikaste äfven i detta stycke är en kvinnas, Susannas,
karakter i- hennes förhållande till sin husmoder, fru Astrid.
Teckningen är ett äkta barn af Fredrikas ande och för visso
ett af de bäst artade. Men i detta stycke visar hennes konst-
talang en ny face eller snarare tvenne sådana, nämligen förf.s
friska sinne för natur- och folkpoesi. Detta sinne tillhör väl
alla sant poetiska naturer, så vida de äro ammade och fost-
rade under inflytelsen af sitt folks urgamla minnen; de äro
mer eller mindre innerligt befryndade med sitt folks, sin
folkandes så att säga naturliga och ursprungliga fantasier; och
dessa ursprungsfantasier äro visst icke utan betydelse hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
