(a)

Dyrbart Afton-offer vid för detta Hä-
rolden i Bacchi Riddare-Capitel Herr
Joh. Glocks öpnade och tilslutne Grif-
te chor, uptändt på Gröna Jägaren e-
mot morgonen vid Solenes upgång d.
9 Julii 1770, af Von Bercho, Com-
mendeur.

Så vandra våre Store män
Ur ljuset in i skuggan;
Här ligger denne Riddaren
utaf Förgylda Suggan
I grafvens mörka vinkel gömd
Och svept i bara kransar.
Förträfflig man och vidtberömd
I Bacchi lek och dansar!

Din Härolds Spira brytes af
Af mig och dig och döden,
Din Flaska krossas på din graf
Och klingar dina öden;
Hvar droppa til den sista tår,
Som sprids i blanka strålar,
Din vinter, sommar, höst och vår,
Din dag och afton målar.

(b)

Välment Sorgesyn, imaginations-vis förkla-
rad vid Häroldens i Bacchi Ordens-Ca-
pitel Johan Glocks afgång från jord-
klotet, af von Ehrensugga, om aftonen
på Förgylda Draken d. 11 Julii 1770.

Se svarta böljans hvita drägg,
Ach se hur Charon stretar!
Han vrider vatnet ur sitt skägg,
Och med sin båt arbetar;
Med åran vil han vågen slå,
Men vågen slår tilbaka,
Och himlens fönster öpna stå,
Och alla skyar braka.

Förgänglighetens fält jag ser,
Fast mörkret mig förblindar,
Min Glock i Charons båt går ner,
Och vräks af storm och vindar.
Farväl med vin och dubbelt-öl!
Och bort med glas i handen!
Rättnu min vän så är din köl
Vid Eliseiska stranden.

(c)

En Gyldne och Blomsterrik Urna, enfalde-
ligen nedsatt på de Eliseiska Fälten,
den ottonde dagen i Hömånaden 1770,
in Tumulo Glockii, af Kämpendal, nu
varande Förste Härolden i Bacchi Or-
dens-Capitel.

Så slår min Glock nu locket til
Uppå sitt stop och vandrar,
Hvarthän, jag icke veta vil;
Gutår! jag dig ej klandrar;
Du har förfall, du måste dö,
Och skiljas från vår lusta,
Men vi med glas på denna ö,
Ditt lof i klunkar pusta.

Du druckit så din saft til slut,
Så lärt din drufva prässa,
At varma oljan rinner ut
Uppå din kalla hjessa.
Din hydda var så våt i dag,
Jag kan dig ej befria,
Så våt, at döden vid sitt slag
Har rostat full sin lia.

Men ach! din tunga, hur var hon?
I bara honung guten;
Och bäst du stod vid Bacchi tron,
Hur blef hon stum och sluten!
Hur blekna dina läppar af,
Och ingen sötma kände!
Hur blef ditt paradis din graf,
Och vällust ditt elände!

Välan Gutår! min döde bror!
Din skål, gutår i grafven!
Jag tumlar i ditt Grifte-chor,
Och raglar med Prestafven;
Men törsten är ej mer ditt qual.
Min hjerne nu förbryllas.
Din Urna skal af Kämpendal
Med vin och blomster fyllas.