Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 50 -
Huru vi kommo ned från skådeplatsen för detta
hemska uppträde minnes jag icke, emedan jag ännu
ej hämtat mig efter den contusion jag erhållit, då
åskan slog ned. Huru vida det åskslag som dödat
åsnan äfven beröfvat gossen lifvet, var något de
olyckliga föräldrarna ännu ej visste. August såg ut som död
och alla försök att väcka honom till lifvet hade
förblifvit fruktlösa.
En af åsnedrifvarne hade förklarat, att om det
vore en möjlighet att återkalla honom till lif, kunde
ingen annan lyckas deruti än doctorinnan som bodde
nedanför berget.
Ändtligen hunno vi ned till hennes boning.
Doctorinnan, såsom folket kallade henne, var en
gammal fryntlig qvinna. Hon tog genast vård om
gossen och förklarade, efter att en stund ha undersökt
barnets puls, att han icke var död.
Arvid anförtrodde August och Constance i min
och den gamlas vård, sedan det lyckats den sednare
att öfvertyga honom det August var vid lif, hvarefter
han begaf sig till närmaste stad efter en läkare.
Då han återkom med doctorn, låg Constance och
yrade. Hon hade fått en häftig inflammation åt
hufvudet, troligen en följd af den starka sinnesrörelse
hon varit underkastad. Lilla August lefde; men var
som lam. Han kunde hvarken röra sig, tala eller
svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
