Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 59 -
Efter en stunds arbete fick man upp Gustafs
döda kropp.
— Jag blef din broders mördare för att få dig
till maka, slöt Arvid. Jag visste att om din far fått
veta att jag varit spelare, att jag en gång tagit
pengar ur hans pulpet för att betäcka en spelskuld, hade
han aldrig gifvit mig dig, och jag visste att Gustaf kunde
bevisa att jag gjort allt detta. — Af kärlek, vanvettig
kärlek begick jag brottet att låta din bror omkomma;
men jag hoppades kunna försona det genom att blifva
en bättre menniska och ändra lefnadssätt. — Jag
af-svor spel, jag lefde blott för din lycka och jag trodde
mig verkligen på detta sätt utplåna mitt fel och lugna
mitt samvete; men jag bedrog mig. Guds straffande
hand träffade mig genom den olycka som drabbade
mitt barn. Jag hade beröfvat din fader hans son;
den Högste förvandlade min till en stum krympling.
O! det är förfärligt, förfärligt att tänka det fadrens
missgerning gått igen på barnet.
Arvid böjde hufvudet ner emot gossen. —
Constance satt der lik en förkroppsligad bild af fasan.
— Min bror! min stackars bror! mumlade hon.
— Hvars mördare din make är; samma make
du älskar högre än allt annat, utropade Arvid nästan
glädtigt, derpå satte han gossen ifrån sig och tillade
med dof röst: Nu har du hört min berättelse, nu
har jag icke något vidare här att göra. — Farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
