Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie Sophie Schwartz: Porträttets historia, novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 -
emellan den sjuka mannen och den lama och
döfstumma sonen.
Kort efter det Arvids sinnesrubbning utbröt, hade
bref från Constances far ankommit. Det var svar på
Arvids, hvaruti han, för Gustafs far erkände sig
kunnat, men ej velat rädda sonen.
Fadren förklarade i detta bref att hans dotter
genast med sitt barn skulle skilja sig från Arvid och
återvända hem, eller ock gjorde han henne arflös.
Constance återvände icke och den stränge fadren
sände dem hennes möderne, men med tillsägelse att
han icke ville höra af Constance sedan hon gjort sitt
val och fortfor att lefva vid dens sida som vållat
hennes broders död.
August var tjugofyra år då döden ändtligen
gjorde slut på hans fars lif; men den stackars gossen var
då så svag och klen att han icke på flera år lemnat
sängen annat än för att utbyta den mot soßan. —
Mild och foglig till lynnet, bar han sin sjuklighet utan
att genom något tecken gifva tillkänna otålighet och
log tacksamt emot sköterskan och mig, då vi
omhuldade honom.
Arvid hade dött, sedan han några dagar haft
fulla bruket af sitt förstånd. Hans slut var stilla
och fridfullt. Han insomnade under det han lyssnade
till engelns röst som i tjugu år gått tröstande och
uppmuntrande vid hans sida och sökt att, så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
