Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 70 —
den, att med en» öfvergifva den. Men i stället
fasthölle» de den mer än någonsin, hoppandes allt af
framtiden.
Då Franz fyllt tjugoett år och den sextonåriga
Augusta nyss blifvit konfirmerad, anträdde ynglingen
en utrikesresa, som skulle räcka i två år. Derifrån
återkommen, skulle han uppfostrad, som han var, till
fadrens gosse, detaga i affärerna och inträda i firman.
Han reste____ d. v. s. han stod färdig att
öfvergifva hemmet. Modren och mostern fällde
strömmar af tårar; de båda herrarna — fadren och hans
kompagnon — öfverhopade honom med goda råd och
kraftiga handslag. Augusta, under det sista året
utvecklad till en verklig ung dam, stilla, sansad och
förnuftig, upprepade ej längre att hon önskade sin
kusin långt borta; men ej heller visade hon någon
bedröfvelse öfver hans aflägsnande, hvaremot Franz,
i glädjen öfver att få resa och en deraf härrörande
lust att vilja taga hvarje menniska i famn, om det
så hade låtit sig göra, för första gången i sitt lif
bemötte Augusta med broderlig vänlighet: —
broderlig var den, emellertid, och utan ringaste anstrykning
af någon ömmare känsla.
Det var kring hela staden alltför mycket
bekant, att de båda kusinerna voro bestämda för
hvarandra, för att någon skulle fått det infallet att fria
till Augusta, hvilken dessutom var långt ifrån vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
