Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81 -
I stället för svar framlemnadé Miller brefvet,
som han erhållit.
"Min mors stil!" ropade Henriette. "Hvem är
ni, min herre, och hur har ni fått detta bref?»
"Med posten har det kommit mig tillhanda,"
svarade han; »och om ni behagar läsa utanskriften,
så säger den er hvem jag är."
Henriette följde uppmaningen, men skakade på
hufvudet, lik en, som ingenting begriper, och
återlem-nade brefvet.
»Förlåt mig," sade hon, »jag förstår intet af
allt det här. Hvad min mor menat med den uppgift
hon gjort, är mig alldeles en gåta.»
.vNi har då aldrig hört mitt namn?’?
"Aldrig, herr brukspatron.»
"Tillåt mig en fråga, mamsell W ... Har ni
varit uppfostrad i föräldrahemmet?»
»Ja, till mitt nionde år. Då togs jag derifrån
af en nu mera afliden slägting, som bekostade min
uppfostran, till mitt adertonde år, då jag började
konditionera som guvernant, först i Wermland, sedan i
Småland, derifrån jag först för några dagar sedan
återkom. Jag hade hört att min mor, som i många
år varit sjuklig, nu var sämre, och jag kände en
o-emotståndlig längtan att få återse henne, utan att
hafva någon aning om att hon var nära dödeu. Jag
Freja. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
