Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wilhelmina Stålberg: Sotargossen, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 84 -
ven hon, i likhet med så många andra, och som nu
egnade gossen de ömmaste omsorger, sedan hon först
sprungit till en snedt emot belägen rakstuga, att
derifrån skaffa hjelp
För öfrigt tillgick der som vanligt vid dylika
o-lyckstillfällen. Barberare, läkare, poliskonstaplar
gjorde sig väg genom hopen af de nyfikna, som kommo
endast för att se. En sjukbår anskaffades och den
skadade bars till lazarettet. Läkaren hade dock
förklarat, att han möjligen kunde dö under vägen,
emedan bröstet var krossadt.
Ytterst upprörd återkom brukspatronen till sin
bostad. Han visste ej hur det kom sig, men hur han
än bjöd till att förströ sig, medelst att läsa, skrifva,
till och med promenera, kunde han ej få det arma
sårade barnet ur sina tankar, och han beslöt att efter
ett par dagars förlopp gå till lazarettet, för att höra
om gossen vore vid lif, samt huru han befann sig.
Morgonen derpå kom betjenten, som han
medtagit från Göteborg, och bringade honom en hel hop
tidningar. Han grep, nästan mekaniskt, en af dem.
Det var ett stort format — Stockholms Dagblad.
Miller försökte samla sina tankar, för att läsa,
då det första, hvarpå hans blick föll, händelsevis var
ett polisreferat, af följande innehåll:
»I går på förmiddagen inträffade den
olyckshän-11 delsen, att sotarelärlingen Carl Alfred Gottrör, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
