Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 111 —
dotter Lucretia. Vid dennas sida gick en väl klädd
ung man, hvars ovanligt lifliga rörelser genast föllo i
ögonen. För öfrigt hade han ett högst fördelaktigt
utseende ■—- mörkt, lockigt hår, mörka polisonger och
denna oemotståndliga blekhet, hvarförutan ingen man
kan göra anspråk på att bli använd som romanhjelte.
Ögonen stötte i grönt och det var intressant, påstod
kaptenskan. Bruna och blå ögon kan hvilken
bond-lurk som helst bestå sig, menade hon, men gröna
ögon ser man endast hos en menniska »af verld.»
Vidare blixtrade på fremlingens hvita hand en enda
ring, men man såg tydligt att det var en diamant,
Lägg härtill den mest vårdade toalett och en ganska
stor ledighet i sätt — och man har Lucretias hjelte
framför sig. Hans namn var von Stehlen — tysk
adel — och hans titel kammarjunkare, om
tjenstgörande eller icke, hade man sig ej bekant.
När man säger »Lucretias hjelte» får man ej
förstå det så, som sysselsatte han sig uteslutande med
henne — visst icke! han sysselsatte sig med alla
damer vid brunnen, unga och gamla, men han
sysselsatte sig äfven med Lucretia, hvilket ingen annan
ung man gjorde; deraf denna benämning.
Kaptenskan hade vid sin högra sida ett
fruntimmer om några och trettio år, som måste varit skön
för ett tiotal sedan. Hon var en majorska Baumann
och kusin till v. Stehlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
