Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lea: Sista försöket, novell med plansch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Na är stunden inne — yttrade högtidligt
kaptenskan och ur stånd att på stående fot bära de
glada känslor som bestormade henne, nedsjönk hon
sakta i soffhörnet, öppnade armarna för sin dotter,
som med ett jubelrop föll till hennes hjerta.
Samma dag skref kaptenskan till sin man ett så
lydande bref:
Beundra mig, Fabian! jag står vid mina
önskningars mål: En man — jag förbigår hans
personliga egenskaper, ty jag vill fatta mig i korthet —
alltnog: en man i detta ords skönaste, högtidligaste
bemärkelse har kastat sina ögon på vår dotter, vårt
enda barn och begärt henne till äkta (åh f—11 stackars
karl! interfolierade kapten Fabian, tilläggande med en
ton af den gränslösaste öfverraskning: är det möjligt?)
ja — lydde fortsättningen af brefvet. — det vill
säga: i sitt hjerta har han begärt henne, ty ännu
hafva hans läppar ej talat. Men jag är mor, jag är
skarpsynt och se här, min dyre Fabian, det bref
denne oförliknelige i dag — tillika med den skönaste
blombukett — sändt henne . . . förstår du
blomsterspråket, lilla Mese? Ack, det fanns åtminstone en
tid, då du förstod det. ..
Vår tillkommande måg är adelsman ocli
kammarherre — hans namn är v. Stehlen. Tycker du inte,
lilla Mese, att det ligger musik i det namnet? Han
är rik — det tillkännager hela- hans uppträdande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
