Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 169 -
brukade ofta helsa på hvarandra, då de hade någon
Jedig stund Anders Mattsson hade således många
gånger gått denna väg; han kände också så mycket
mer till den som han och Lars Persson gemensamt
brutit upp den genom villande skogen och förvandlat
den till en äfven för kärråkdon ganska farbar väg.
Men aldrig hade den likväl förefallit så lång och
besvärlig som denna gång.
Yägen skulle utgöra blott en half mil; den var
också ordentligen uppmätt, på det vanliga viset att
här uppe skogarne bestämma väglängden, d. v. s.
sedan vägen var i ordning och fullt färdig, hade den
ena af gubbarna tagit på sig ett par näfverskor,
förfärdigade af hopflätade omkr. en tums breda
näfver-remsor, tändt på sin pipa och i vanlig marschtakt
begifvit sig af att helsa på sin goda vän och granne.
Vid framkomsten granskades skorna och som de
befunnos vara ungefär halfslitna, så var ock vägens längd
en half mil, hvarken mer eller mindre, ty ett par
dylika kass- eller kund-skor skola räcka under en
mils vandring, det är alldeles säkert.
Men som redan är sagdt — denna gång tyckte
Anders Mattsson, att skorna måste hafva varit fullt
utslitna, fastän han då ej gaf närmare akt derpå, ty så
dryg föreföll honom vägen nu. Han hade också många
bekymmer i sitt hufvud och under det han vandrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
