Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Wtr.: Gammal kärlek rostar icke, teckning ur folklifvet i Norra Helsingland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 174 —
— Det är synd om flickan, hon får vara
sjuksköterska öfverallt och bra glädjetomt är hennes lif.
— Hm, sade Anders Mattsson, det är inte så utan
det — egentligen har jag också ett ärende att uträtta
och det är just fråga om att få Anna hem till oss
för att hjelpa mig och mor att se om Greta och hennes
flicka som båda äro sjuka. Jag vet inte, om jag
törs komma fram med denna begäran, men
sannerligen jag kan se någon dager i vårt elände, om ej Anna
vill hjelpa oss. Kan ni umbära henne, så kära låt
oss få henne, annars blir det rakt olyckligt.
Anna, som under hela detta samtal, gått och
sysslat med ett som annat samt påtändt eld i spiseln
och satt på kaffepannan, vände sig om vid de sista
orden och kastade på föräldrarne en blick, hvari oro
och häpenhet tycktes blandade. Det var, som om
hon velat bedja dem säga nej till Anders Mattssons
begäran, men så stor var hennes vördnad för
föräldrarne, att hon ej yttrade ett enda ord, förrän de
sagt sin mening.
— Om det står så illa till hemma hos er och Anna
kan vara er till någon nytta, så må hon gerna för
oss komma öfver till er, svarade hennes mor, utan att
gifva akt på dottrens bedjande blickar.
— Nå hvad säger du då sjelf, Anna, sporde
Anders Mattson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
