Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svaret pt den sista frågan sammanhänger med svaret på
denna: huruvida i allmänhet klassisk filologi kan utgöra en
sjelfständig kunskapsgren? och svaret å den sednare är redan
afgifvet, väl i korthet, men på ett öfvertygande sätt, i den
uti Lund utkommande tidningen: Studier, Kritiker och Notiser
(N:s 3, 4 och 6 innevarande år). Vi inskränka oss derföre
till följande ord. Såsom finden alspeglar endast de s^ernor,
som hvälfva sig deröfver, och de stränder, som omgifva den,
så kan den Jatinska litteraturen ej afspegla mera, än den
romerska humaniteten, nationens inre och yttre, högre och lägre
lif. Men denna humanitet är en sida af den allmänna, och
framträdde i en form, som aldrig tillforene hade egt rum och
väl aldrig mer skall förekomma. Denna humanitet är
förvarad i den romerska litteraturen. Men i litteraturen söker man
ej hlott saken, utan språket, sam, äfvenväl af dem, hvilka
söka kunskap, förtjenar att kallas sak. Språket är det
enda trogna synglas, i hvilket de romerska föremålen visa sig
i sin rätta färg och dager. £n fullkomlig öfversattning
är lika s& otänkbar, som att dragen af den enas sgäl kunna vara
«fttryekta i den andras anlete. 1 det konkreta och
individuella är tanken sammanvuxen med förmen; det är oöfversättligt.
Hora skulle man derföre kanna hetvifla den hlasaiska
filologiens evärdhga fortgång, eller på allvar göra den frågan:
hvar-åill gagnar den? c. k. u.
♦
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
