Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.sin blinda dotter, dl han, för att i bennes själ ingjuta en glad
belåtenhet med sitt öde, skildrar sin bristfälliga stuga såsom
putsad och treflig, sin grofva rock af säckväf såsom en ny fin
klädesrock, sig sjelf såsom en rask man med mörkt hår och
och liflig gång, änskönt han är ulmerglad och grånad af an-
strängningar och bekymmer, samt mödar både röst och gång
för att ej förråda sitt välmenta bedrägeri; af samma ädla an-
ledning förmås hon att tillskrifva hvärje liten gåfva, hvarje
oskyldig förnöjelse, som han kan bereda det iflskäde barnet,
såsom härflytande från sitt lifs plågoande, sin snikne Öch små-
sinnade husbonde, hvars ohyfsade talesätt han förmenar endast
vara uthrott af ett undvikande och sarkastiskt lÿttne, samt in-
gjuter derigenom i sin dotters skuldfria, rena själ facksatn-
heténs sköna kärlek till denne usle gnidare. Alla enskild-
heter, alla skiftningar i dessa berättelser äro så klara/
åskådliga; men derjemte fulländade med en så fln och lått
touch, för att begagna en målaréterm, att de ej kunna läsas,
eller rättare betraktas, utan hänförelse. Med få o^ft tjîhàrles
Dickens är en auktorlig Wickenberg, åt hvars^ïttnâflr#be-
kantskap genom detta arbete jag innerligen frt^dlr tnig.
Hvem erkänner icke att hemmet, der man får obesväradt
vara på sitt vis, der det mer eller mindre behagliga, man
eger, är ordnad t efter eget tycke, der man andas den luft,
njuter den vfirmegrad, i hvilken man bäst trifves, och der man
omgifvesaf varelser, hvilka antingen af tillgifvenhet eller vana
bltfvit en kära, har ett eget mäktigt behag, som förmår oss
att äfven vid återkomsten från rikare nejder, beqvämare, gla-
dare och prydligare boningar, mera glänsande, njiitningsfulla
samqväm, ofrivilligt utbrista i det gamla välkända ordspråket:
”borta är bra, men hemma är bäst.” Denna dragningskraft
bos hemmet, denna frändskap med allt som omger oss der,
så att vi, likt plantan, med tusentals fina, osynliga rötter äro
sammanväxte vid detsamma, allt detta kände väl de gamle
Greker ocb Romare djupt, då de personifierade hemmets an-
dar under dessa bilder, dem de kallade larer, och hvilka de
med 8örgfällig pietet förde med( sig, då de af omständighe-
terna föranleddes att ömsa boningsplats. Äfven våra svenska
förfäder gåfvo gestalt åt de känslor, som födas vid den egtia
bården, och små gråklädda tomtar, Fride och Frode, vårdade
trefnaden och förde välsignelsen till hyddan, så länge hjone-
lagen lyssnade till deras fridfulla, förmanande röster och ej
föraktade de små. Här spela inom formannens anspråkslöäa
och trefliga hem syrsan och kitteln rolen af dessa husgudar.
Väl är hemligheten ’af. deras betydelse endast förnimbar för
det enkla, fflärdlösa sinnet; men äfven p& af bildningen mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
