Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra ordningen; h varemot Lans svaga sidor, brist på inven-
tion ocb en, på psykologisk skarpblick grundad, individuell
karaktärsteckning, ständigt anlitas. Följden häraf blifver, alt
personerna blott till det yttre visa sig disLinguerade, ocb att
händelsen, berofvad den faktiska följdriktigbeten, framstår så-
som ett aggregat af löst sammanhängande tilldragelser.
Den unga Grefvinnan hörer till detta sednare slag: och
om denna novell gäller också b vad vi nyss i gemen yttrat.
Språket är rent ocb vackert, ocb berättelsen merendels väl
bållen. Men bär saknas verkliga karaktärer ocb en ur dessas
konkreta sanning sig naturligen utvecklande händelse. — Iluf-
vudpersonen, den unga grefvinnan Anna, är visserligen en rätt
älskvärd varelse, men som nästan hela liden lcfver i ett trå-
kigt pensionstillslånd ocb således aldrig sjelfständigt får visa
sig,ø förrän mot slutet af novellen, dä bon äudtligeu, i dub-
bel mening, ”får det lif i ögat, som länge saknats i dess rena
blå”, ocb fri från informatorer och guvernanter, i sällskap
med Magister Birger Bergman, uppträder i en effektfull scen,
i hvilken man ej rätt vet, om man mera bör beundra dialogens
enkelbet än de talande åtbördernas mångfald. Vi kunna ej
neka oss nöjet alt i korthet återgifva den (se sid. 591);
Birger ”smög sakta sin arm omkring henne.”
”Anna! hviskade han.”
”Anna kände sitt bufvud sakta dragas mot hans skuldra.”
”Birger! hviskade bon.”
Birger ”kände buru hennes band tryckte hans.”
”Anna! sade lian.”
Birger ”slöt henne intill sig.”
Om nu ej ”lilla Ada” kommit och Öfverraskat den goda
”Tant Anna”, så hade man varit nog lycklig att få höra,
hvad svar vår Grefvinna gifvit Magistern vid hans sista tilltag.
Ex analogia våga vi sluta till alt det blifvit: ”Birger!” . . . .
men, det hade ju äfven kunnat hända, att hon proponerat
Magistern att hyta om samtalsämne? — Bipersoner finna« i
stor mängd, af de flesta åldrar och klasser. Talrikast repro*
senteradt år doek det bögvördiga pres teståndet. Gud vet,
hvad Herr M. skalle med alla dessa prostar och prostinnor t
sin lilla berättelse! Han försäkrar oss visserligen alltjemt,
att de äro utmärkt förträffliga, och sparar, till den ändan,
ingalunda på episkt kraftfulla epitheter. Dessa äro doek ej
att taga efter orden. Förträffligheten hos prostinnan Broman
är ungefär af samma art, som gudomligheten hos Homere
svinaherde. — Ypperligt tecknad, ehuru i få drag, år den
^garnie Stensson.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
