Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod i ett mycket nära förbål lan (te *), biskop Thomas i Streug-
näs, som sjöng på hans graf, t>ch äfven sjclfva erkebiskopen.
Ett kloster blef ock den vård, man egnade hans minne. Han
åtnjuter jemväl i den af Gustaf I förföljde erkebiskopen Jo-
hannis Magni historia de högsta och varmaste loford, då der-
emot ”bondekonungen” Carl IX kallade honom ”en rätt upp-
rorisk sälle9 och den rojalistiske Lagerbring tecknar honom
snart sagdt såsom en simpel rebell. Tänk om sjelfve Engel-
brekt t i i 1 slut bief ve en ”aristokrat”, ett hufvud på ”hydran”,
så väl som öfrige unionstidens notabiliteter, eburu ban i sjelf-
va verket slöt sig mera till den andliga aristokratien**), hvil-
ket oek bidrog till att en del af den verldsliga sökte ocb lyc-
kades ställa Carl Hnutsson emot bonom,
Ty ej nog med, att konungarne infieierade svenska pre-
sterskapet med sådan utländsk smitta; äfven adeln delade sam-
ma missöde ocb uppblandades med en hop vanhördingar ocb
tvetydigt folk (likasom under Christina, Carl XI och Fredrik
I, från k vilka parvenyers maktförvärf med utträngande ocb
ruinerande af de ädlare ätterna, en stor del af frihetstidens
onda är att härleda). Albrekt af Mecklenburg trodde sig nem-
ligcn vinna säkrare fäste i Sverige, om han indroge en hop
tyska kavalierer (ypperligt tecknade af Ehrensvärd!) i landet >
*) Jfr Jahn, Danmarks ITist. under Unionskongene, sid. 402.
**) Kleresiet var för sin del missnöjdt, emedan konungen ej ville
såsom frivillig anse den kontingent, de lemnat till holsteinska kriget
och emedan han med kränkande af domkapitelsvalcn sjclfmyndigt till-
satt trenne biskopar. Och för dessa, måhända icke ”hierarkiske1’,
men så mycket mera för kanglig nåd krypande, sedeslösa oeh folkför-
villande, ofta utländska, presters skull är det, som flera inhemska, ädle,
rättänkande prelater smädas, derförc att de ej Jade händerna i kors och
låto riket gå sin undergång till mötes. Ty hurudana voro desse påtru-
gade kungliga prester? Honungens egen hofprest, Arendt Clemensen ,
dref, äfven sedan såsom erkebiskop i Upsala, sjöröfver», hvarmed äfven
konungen sjelf trakterade svenskarne. ”Argare bofver var då ej prest”,
säger Rimkrönikan. En annan erkebiskop, Johannes Jerechini, äfven
utlänning, oeh liksom denne kapitlet påtrugad, blef afsatt för en mängd
uppenbara laster, men likväl benådad ined biskopsstift på Island, der,
efter nya af honom begångna nidingsverk, bönderna bnndo en sten om
hans hals och dränkte honom i en å. (Jfr Geijer, I. 227). Månne icke
så da ne prelater förtjent att nämnas före dera, hr II. andragit, ehuru
de icke lade sig i folkets angelägenheter, utan sjöngo amen till ko-
nungens egna skändligheter? Och om en sådan ”stark konungamakt”
hade fått lyckliggöra Sverige, samt maktlystna ”aristokrater” och ”pre-
later” hållit sig stilla, då är visst sannt, att inga ”partier” uppkom-
mit, som man har besvär med att smäda uu efteråt, derföre att de ej
genast kunde bota statens refvor eller alltid kunde förena sina åsigter
derom; men då bade icke heller någon Gustaf I, någon Carl IX, någon
Carl XI, någon Gustaf III behöfts för att krossa ”hydran” och sprida
glans öfver svea rikes häfdor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
