Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stadiet oéb dess historia, i följd af undervisningens oskil
jak-tiga samband med bildningens gång, alltmer utbredde sig
öf-ver det vidsträckta falt, som Öppnade sig i den europeiska
kolturens rika områden. Det är der före med skäl som
utgift-varen bar åt detta arbete gifvit en förandrad titel: om den
europeiska odlingens bnfvudskiften. Såsom rika taflor*
framställa sig dessa skiften, ett efter annat, för läsarens blick,
fängslande, äfven der ämnet ingår på bekantare fält, genom
framställningens öfverraskande nyhet och bebag. Detta arbete
bar för öfrigt också deri en likhet med det föregående, att
det icke ar fulländadt. Ett sjukdomsfall bindrade Geij’er att
afsluta dessa framställningar, bvilka skulle blifva hans sista
vid del universitet, som hans genius så länge lyst och lifvat;
och så blef äfven detta verk, hvad så mången nordisk
författares lifsarbete är — ett fragment.
Vi hafva i korthet redogjort för innehållet af denna
första del. JNär man sålunda ser, som i ett förnyadt skick, G:s
arbeten, ordnande sig till ett helt, framträda för allmänhetens
blickar, är det som hans egen gestalt, i all sin ödmjuka
stolthet, skalle än en gång nalkas det fädernesland han så högt
älskat, för att för alllid gömmas i dess minne.
Alen skulle det vara endast ett minne, som vid den
faster sig? Månne icke en stor författares verksamhet, mera
än någon annan, innehåller och bådar en framtid? Är icke
hans namn äfven ett banér, omkring hvilket stridsmännen för
bildningens sak samla sig? Oss har det förefallit som om det
oförgängliga intrycket af Geijers författareskap vore just en
sådan kärna för framtiden och som den hufvudsakligen
innefattade tvenne sanningar, värdiga att för alltid inristas på den
svenska litteraturens sköldemärke.
Den ena är, att det, hvarigenom en författare starkast
ingriper och mest välgörande verkar, är icke hans snillekraft,
ntan hans personlighet i den trohet, med hvilken han tjenap
sitt föremål, och den kärlek han egnar åt sitt arbete: med
ett ord, att menniskan är det förnämsta kos författaren. Hos
Geijer visade sig detta starkare än bos de flesta. Uvad som
hos honom hänförde, var aldrig endast tankens eld eller
oppfinningens skönhet, ntan främst det hela af hans varma
personlighet.
Den andra vore den, att för hvarje litteratur och
isynnerhet för vår, ingenting är vigtigare ån dess fosterländska
•jelfständighet. Såsom häfdeforskare äfven särskildt kallad att
intränga i sitt lands och sitt folks egendomliga skaplynne, var
Geijers författareskap framförallt svenskt. Och om äfven, i
den menskliga odlingens konstfulla utvecklingsgång, ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
