Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iOi
dagliga Mf» MV« försummat att gifva boaen ea sidan
föreställning om de svenska bergens natur, som skalle kanna
kosorna honom till nytta vid lians landtmannaarbetea, och
hafva förbisett, att han beldre an att låsa utantill en mängd
årtal oeh obekanta namn kunde vilja veta något om den sven*
ska jordens öden, om frålsets och skatternas uppkomst, om
den verkliga betydelsen som Sveriges allmoge haft och har
för den fosterlåndska statsinråttningoo. Men om dessa ämnen
vet den så kallade bildningen sjelf ännu så litet, och man
förbiser, att vetenskapernas bögsta resultater och deras forsla
•elementer stå i ett så nära vexelförhåliande. Hvad våra
båf-der angår, har Geijer gifvit ett exempel på vår sals; hans
skönaste sidor tyckas vara skrifna för Sveriges allmoge: de
skildra den svenska jordens historia.
Vi föreställa oss huru lifligt boudesonen skulle lysma till
berättelsen om ting som röra honom så nära som den jord han
dagligen bearbetar, huru begärligt han skulle fatta hvad låra*
ren visste att aäga honom om husdjuren, hans trognaste hundse
forvandler, och hvilket intresse all för hans yrke användbar
insig t skulle vinna, icke endast för honom sjelf utan äfvea
för hans målsmän och anhöriga, hvilka nu alltför ofta anse
skolgåogen såsom en onödighet eller en skadlig flärd. Och
hvem vore ej frestad att till en del gifva dem rätt? Haft
har läst mycket och kon mycket, såsom det heter; men hvad
ban vet, hvad han med öfvertygelsen fattat och dymedelst
gjort till sin andliga egendom, det är ofta litet nog, och
äf-ven detta lilla soarare afvänder honom från sitt yrke än fäster
honom dervid. ålen nu år det ej det qvantitaliva k önska ps»
måttet, utan kunskapens innerlighet, som förädlar. Hvad hav
då folkskolan uträttat för niti dubbla ändamål, förståndets
uppöfaing oeh karakterens sedliga mognad å ena sidan, å den
andra utbildningen för det praktiska lifvet och dess kraf?
Läsareli sjelf torde göra tillämpningen.
Och likväl har folkskolan.nträllat otroligt mycket, redan
genom ett allmännare spridande af och en större säkerhet i
den mekaniska färdighet i läsning, skrift oeh räkning, som är
vilkoret för mera bildande kunskapers ernående. Men långt
mer kan den uträtta, när den får det positiva innehåll sons
den nu saknar. Den så kallade humanistiska uppfostrans
förfa k tare hafva nog mycket förbisett det på en gång formelt
förståndshildande oeh verkligen andligt stärkande som den
exakta kunskapen besitter, äfvea i sina elementer. Kanske är
dette förbiseende till en del ursägtligt hos oss, der den
praktiska bildningen ännu är en så främmande gäst, att man knapt
satt något .af dess ädlare skaplynneo. Om det nu visar sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
