Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
klfuUgi hjerta küùi Jeans, verkligen ridderliga, d. i. idia
uppförande såsom den skönas tillbedjare, gjort ett djopt in*
tryck, — ifven Blenda betraktar bennea kirlek, äfvensoas
det intrease ban forstilt att väcka bos benne (genoss sin
mystifikation), sfisovn framkallad af en slags "instinkt«*’ Doo vill
ingalunda räkna bonom detta till förtjänst, di bon i sitt sinne
öfvertanker alla bans moraliska försenater sisom ilskare: det
var jo alltsammans si naturligt; ”ty det förutan bade bete
denna lilla romao icke fuonits till.”... Ni, änsen?-— denna
friga undföll omedvetet en lisare.
Som sagdt, desss ”grefvens” hemligbeter ntgöra alltmer
bokens egentliga intresse; och det lär ej nekas att detta
handlingens moment ir med skiekligket bebandladt. Ocb då
knsinen, i a van t scenen pi Kongl. Theatern (dit ban bjudit sina
damer), ”svir i denna allvarliga minut: jag ir ingen förnäm
man!” — di tror man honom fullkomligt, blott ej Blenda
sjelf, som anser hans ord för en ”skickligt spelad komedi99,
till bennes pröfning. Sålunda bsr, redan innan ”kusin Jean”
presenterar sig som den verkliga kusin Johan, en redlig
galanterihandlare, läsaren nistan med visshet förutsett att
iå var.
Svirigheten vid alla dessa intrigvändningar ocb
qui-pro-quo bar varit, att klart och fast bilis bufvudksrakteren,
Blenda, i ögonsigte, att teckningen deraf éj måtte förryckas.
Förf. har dock, oaktadt synbara bemödanden, ej fullt lyckats
att lotsa förbi detta klippskär. Biendas kärlek till grefv.en,
till den förnäme mannen, som skulle kunna förverkliga alla
inbillningens skimrande luftslott, är visserligen motiverad af
”fomanhjeltinnans* förvända uppfostran, men gör dock
esomoftast den ädla karakteren något vacklande. Ty i grunden
ädel är ju denua Blenda, si fullkomlig som alla ”roman*
blifva alla karlar vid första anblicken förälskade i benne;
och di hennes koketta och impertinenta kusin och svägerska
Henriette (gift med lärftkramhandlaren Patrik Thorman,
balfbror till kusin Johan) en gång för ”oskalden frln landet”,
den lilla Blenda, räknar upp hennes älskare, befinnas de
vara icke mer eller mindre än sju till antalet. Det bör dock
tilllggas, att hland denna skara ej mer än tvenne voro verk*
ligen ilskande llskare, nemligen, utom kusin Joban, som
eeksi slutligen blir den lycklige maken, äfven baronen; och
man tycker verkligen, med den goda Blenda, att det är synd
om bonom, di han fir afslag pi sitt öppna, ridderligs frieri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
