Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isynnerhet for ongdomene daning genom solid undervisning
till en sådan grad af manlig mognad i lynne ooh förstånd,
att den utan svårighet på egen hand han förskaffa sig de nya
skicklighet er, ja de nya moraliska energier, som förändrade
konjunkturer stundom kråfva, och vickandet bos densamma af
ett lefvande behof att oaflåtligt utvidga sitt kunskapsområde.
Vi baftra i en föregående artikel uttalat några tankar om
uppfostran v kvükn möjligen torde missförstås. Saken år, att vi
ej koana lätta den föregifba rangskillnaden mfellan olika alags
Vetande, som ju doek alltid kar samma väsende och samma
mål? att föra menniskan sin bestämmelse närmare. Tidens
nrt, äfven i högsta mening, fordrar vetandets exakthet* oéh
vi nöja ose ej längre med systemer, utan vilja, så att såga,
å allt se den individuella personligheten. Vi erinra em dén
nya vetenskap, som maa kallar etkoegrapki, oeh dess
prakli-aka uttryck i nationalitetskäaslan. Da strskilda disciplinernas
ajelfviska högmod ir brutet, sedan de sett, att de liksom
menniskorna, oupphörligen behöfva hvarandras hjelp. Låt
vara, säger man, att detta är faHet itoed det så kallade
humanistiska vetandet, att språkforskning, historia, philosopld
endast kunna existera i och genom hvarandra, emedan de alla
oamverka att reda bärftrådfen i den menakliga odliagcns öden;
men det naturvetenskapliga vetandet är dock ett lägre,
emedan det blott går ut på att fylla ltfvets materiella behof. Så
år det häfdvunna talesättet. Kan nn den förnäma
humanismen umbära naturvetenskapens hjelp, eller kan den knttra
realismen hjelpa sig på egen hand? Den högre vetenskapliga
forskningen svarar på båda sidor ett årligt nej, som hVarje
enskild erfarenhet upprepar. Dermed förhåller sig på
följande sätt. Menniskans väsende kännes blott genom allsidigt
akft-gifvandepådess yttringar, sådana de möta oss i historien om
hennes gerningar, språk, seder och yttre beskaffenhet.
Men-niskans skapelse och återlösning är Guds kärleks verk, aom
likaledes1 möter oss i historien, oct ingenstädes utom der t ty
den verldsliga historien är ju blott eu fortlöpande kommentar
till den högre historien som vi kalla religion. Men Gud
skapade i menniskan ej en abstraktion, ntan ett väsen med lif
Och tillvaro, och naturen är hvad man kallar den yttre aiden
•af denna tillvaro. Följaktligen år äfven naturens skapelse och
toppebållaitde en akt af gudomlig kfirléh. Men om nu et
hö-ooh redare åskådning af naturen med råtta tillbakavisat
den trångbröstade lära, enligt hvilken allt ekapadt vore till
endast’ för menniskans skull, och bvarefter skaparen i naturens
lagar inlagt sin heliga vishet för intet annat ändamål än att
göra en angenäm gymnastik för hennes förnuft, någta granna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
