Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ösa ur usla brunnar, skulle den blott vara desto mer be*
tankt pj att derinvid öppna dem klara och briska källor. Oett
skalle med^ moderlig ömhet .vårda industrien, såsom den
pulsåder hvari landets ädlaste safter cirkulera, och på allt sätt
uppmuntra fliten, utom genom kränkning af andras flit. Den ;
skulle anse bvarje inskränkning af den enskilda
företagsamheten, så vidt den ej förnärmar andras lika rätt, såsom ett
" mord på friheten, jemförlig endast med den statsklokhet, som
åt Molochsbilden offrade de späda harnen till förekommande
af en skadlig öfverbefolkning. Den skulle låta en hvar,
enskild eller förening, hjelpa sig sjelf så länge han kunde, men
sedan också med kraft taga honom under armarne, och
endast brottslingen skulle vara hemfallen under en upptuktelse^
fruktansvärd i dess kärleksfulla stränghet. Men det kan vara
nog med dylika onyttiga drömmar. I afseende på Almqvist*
våsigter i beslägtade ämnen, sådana de yttra sig i föreliggande
skrifter, vilja vi här blott göra en anmärkning, nemligen att
han talar nog hastigt, då han, visserligen med närmaste
af-seende på konsten, men dock tillämpligt på bvarje
utveckling, fordrar att det föråldrade i institution eller tänkesätt
skall fredligt vika från skådeplatsen och godvilligt gifva rum
för det nya. Det gamla var en gång ungt, och uppträdde då
med vapen i hand på scenen; med vapen i hand skall det
också derifrån afträda, ty flykt utan svärdslag är feghet, och
mot feg fiende kan ju det unga aldrig få pröfva sin styrka
och ärligt förtjena sina riddarsporrar. Sjelf har författaren i
den mästerliga teckningen af de Löwenstjernska
familjemedlemmar nes inbördes förhållande visat oss, huru det åldriga kan vara
vördnadsbjudande när det viker och det unga ödmjukt när det
rycker fram. För att i detta ämne tala vidare på vårt
bildspråk, skulle man kunna säga, att det kristliga sinnet i det
offentliga lifvet borde inskränka sig till ett omsorgsfullt
un-danrödjande af de yttre hindren för samhällsträdets vextlighet,
hvilken det har att skydda, ej att reglera. Det gamla
vissnar enligt naturens lag för den unga från roten påträngande
pånyttfödelsen, och den ohörbara kampen är på lif och död,
änskönt det fallande löfvet ej smädar den frambrytande
knoppen, den lefnadsfri8ka saften ej hånar den skrofliga,
förtorkade barken.
Vi hafva kastat en flyktig blick på Almqvist såsom
skriftställare. Om vi förgätit att skilja mellan konstnären och
ve-tenskapsidkaren, mellan skalden och den praktiska mannen,
Så är detta illa nog: att förgäta sina distinktioner vittnar om
dåliga examen&tudier» Men en distinktion hafva de bästa lär>
dumar ej kunnat utplåna ur en objelplig natur, skillnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
