Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2S9
Johan M hade sökt att upphöja erkebiskopsvårdigheten till ett
slags patriarkat öfver de andra biskoparne, och Sigismunds
försäkring angående religionen säger, att erkebiskopen skall
hållas **för den myndigaste iblandh allt Clerkerij ocb ban
såsom andra Bisper elliest niuta sitt tilbörliga anseendhe öfver
beele rijket på sitt embetes vägne”; men efter Angermanni
bekanta visitationsresa finner man ej, att erkebiskopen haft
något att säga inom de andra stiften, ehuru honom tillerkändes
företräde i rang framför de öfriga biskoparne. Så yttrar sig
presterskapet 1024: ”ingen Episcopus är den andres princeps
aut dominus, utan de äre alle fratres et collegæ, lika höge i
embetet jure divino, och är allenast Archi-Episcopus ratione
ordinis et honoris primus.*9 En medelpunkt för kyrkostyrelsen
▼ar visserligen presterskapets sammankomster vid riksdagarna,
som snart begynte kallas Consistorium Regni, dit domkapitlen
stundom hänskjöto kinkigare befordringsfrågor eller
disciplinär-raål, och der angelägenheter rörande hela kyrkan någon gång
kommo under öfverläggning ; men riksdagarne voro korta och
sammankallade for att rådpläga om andra för ögonblicket
vig-tigare frågor, så att presterskapet endast liksom i förbigående
kunde fl tillfälle att sysselsätta sig med kyrkans
angelägenheter; de höllos ock på obestämda tider, så att när en
riksdag slutades, kunde ingen säga, när den nästa skulle
sammanträda. Dessa sammankomster, ehuru af största vigt för
kyrkans enhet och utbildning, kunna således ingalunda sägas
motsvara en beständig och regelbunden öfvcrstyrelse; de saknade
dessutom, såsom sådan, all laglig grund ocb befogenhet, och
kunde endast påräkna en frivillig lydnad, ehuru det ej lider
något tvifvel, att ju ett af presterskapet fattadt beslut i
kyrko-ärender, isynnerhet om det af konungen stadfästades, alltid
skulle hafva blifvit åtlydt, så mycket som beslut i allmänhet
denna tid åtlyddes; på samma sätt som riksdagarne, ehuru
ieke heller de ännu af lagen voro erkända, redan långe
beslutat om rikets allmänna angelägenheter. Konungarne hade
genom reformationen blifvit kyrkans, liksom statens,
öfver-hufvud, icke i kraft af någon uppgjord tbeori, ty
theo-rierna ha lyckligtvis föga inverkat på svenska
samhällsförfattningen , utan emedan kyrkan under dessa tiders våldsamma oro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
