- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1850 /
329

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M#

I afseende pâ Allen torde den anmärkningen icke sakna
sin giltighet, att kretsen af hans verksamhet inskränktes
genom hans ställning såsom qväkarej ty han tyckes hafva egt
egenskaperna, såväl af vetenskapsmannen som statsmannen, ock
skulle måhända med sin kraft och ihärdighet kunnat på deras
fält bryta, sig en mera lysaude bana. Men om det samfund
han tillhörde i detta afseende verkat hindrande för hans
utveckling, har det likväl â andra sidan förtjensten af att hafva
mera positift infört honom på den väg der han nu vunnit
en icke mindre välsignelserik utmärkelse. Såsom medborgare
står ban som en utmärkt förebild för alla tider, med fä sina
likar, och det var icke ett slumpens verk att detta exempel
framstod bland qväkarne. Han är såväl till sin personlighet
som hela sitt lif ett sa fullkomligt uttryck af den anda och
de åsigter som lifva deras samfund, att man måste tillerkänna
detsamma en betydlig andel uti hans bildning till det han
var»- Hans begär att verka och gagna måste här mera än
annorstädes finna sig lifvadt och nppmuntradt, och hans
moraliska kraft måste stärkas genom mängden af lika tänkande
trosbröder. Om Allen står högst, så står han dock
långtifrån ensam, och denna rikedom på gagnande medlemmar
visar att qväkarnes samfund måste inom sig ega elementer, som
företrädesvis lämpa sig att framkalla dem. Dessa elementer
äro en sann gudsfruktan, en kärleksfull välvilja för
menni-skor samt ett djupt medvetande om pligten att göra sin tro
fruktbar på goda gerningar. Der dessa höga dygder
verkligen äro lefvande i menniskornas sinnen, der bör det ej
förundra oss att finna goda medborgare i detta ords vackraste
betydelse. Vi hafva bäruti mycket att lära af qväkarne, vl,
som af en god medborgare knapt fordra mera än de passiva
dygderna, att ställa sig samhällets borgerliga lagar till
efterrättelse samt att sörja för sig och sina närmaste, d. v. s. hustru
och barn,, ty längre sträcker sig icke hans begrepp om ”nästa.”
Om han föröfrigt ej undandrager sig att någon gång, ofta
med stor motsträfvighet, åtaga sig ett allmänt eller enskildt
lönlöst förtroende, så blifver sådant från hans sida en
ädelmodig uppoffring, åtminstone erkänner han i allmänhet ej någon
pligt att for samhället och dess sämre lottade medlemmar
försaka njutningen af sin beqvämlighet, eller uppoffra någon
del af sin tid, och ännu miudre att för något främmande
föremål, d. v. s. det som ej omedelbart gagnar honom sjelf,
använda någon del af sitt jordiska goda. Alt man kan erl^juda
sin mcdmenniska några ännu högre gåfvor, att ett
kärleksfullt ord kan hafva högre värde än en äfven frikostig materiel
hjelp, alt med ett ord för kristlig välvilja och ineniuskst-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:14:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1850/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free