Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’ Adlersparreé långsamhet i all ”décidera sig” fö* foretaget
befcör förf. men, som vi tjeka, ej fallt tillfredsställande. Gerne
erkännes kvad vi bår ofvan nt t ala t, att innan missnöjet trängt
till djupet af folket var ej nigot stöd hos detta varmt
"ko-énagska” folk att påräkna, men missnöjet var stort redan fl
månader efter krigets utbrott, så stort att folket troligen
tegat och låtit ske. Militären tjekes varit lätt vunnen der den
ej redan på förband var gynnsamt stämd. Ett rätt roligt
bevis köra lätt gemenskapen hänfördes lemnar förf. i det tal,
bvarmed en kapten vid Vermlands jägare stämde sin trupp
till förmän for revolutionen: "Gossar ("ghösser" var väl det
genuina tilltalet) jag tycker att vederbörande i hufvudstan
styra dumt oek illa; om ni tycker sff med ska vi marchera
dit och ändra alltsammans." Svaret blef: "Ja, Gubevara
Nådig Kapten, det tycker vi visst och vi gå hvart Kapten vill
föra oss." (sid. 57).
Icke särdeles antagligt är förf:s försvar för det
skrytsamma löftet i den stora proklamationen: "att ingen aln mer af
Svenska jorden skall öfverlemnas i fiendens band." Mången
inna lefvande deltagare i händelserna torde kunna intyga, att
loftet gafs och fattades si som om det gällt Finlands
återtagande. Men om ock så ej varit, hörde ej Åland, Torneå till
svenska jorden? De hode ej förlorats, dm de som kunde göra
ém revolution, enigt, kraftigt och ihärdigt arbetat pä att göra
den fruktbärande. Det är en af många känd sak att den ädle
och kloke Stedingk, oaktadt sina ifriga protester mot fredens
hråda afslutande ock sitt upprepade ord att bättre vilkor skulle
af honom anskaffas, blott han fick tid pi sig, — likväl tvangs
ait skyndsamt uppgöra fredsverket. Hvem eller bvilka bära
skulden härför? minne ej de som efter den 15 Mars länge
voro allsmäktige? Förf. besvarar ock sjelf indirecte denna
fråga, då han med ett slags välbehag utbreder sig (s. 158—40)
öfver Adlersparres förkärlek för en förening mellan Sverige
och Norge; med blicken riktad åt det hållet var det
förlåtligt, om man icke på samma gång kunde eller ville hafva den
riktigt spänd på hvad som tilldrog sig It motsatta sidan...........
Och så gick Finland oåterkalleligen förlorad! ! Politiken 1819
synes på detta sätt blott hafva varit en fortsättning och
slut-följd af politiken 1800. Vi hade hittills verkligen ej trott
det! Men 1800 års djupsinnige Statsmän visste nog hvad de
gjorde, och de enorma fördelar som Sverige i 55 år skördat
af sin förening med det ridderliga, öfver all småaktig afund
eller egennyttiga beräkningar höjda Norska folket godtgöra
tvifvelsutan mångdubbelt förlusten af Finland, som aldrig gjort
oanat för oss ån att de blöd t för och med oss vid Ltttzén,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
