Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deo andra Hr Wieselgrcns åfvenfyrliga ocb åtminstone af
Historie! förkastade mening om Birkas förläggande till Calmar*
— Den oriktiga och förvillande förklaringen pä betydelsen af
Räfste- och Rättaretingen (I. 549) är ett ytterligare bevis på
den otillförlitlighet, som utmärker Hr Kindblads Handbok*
Förmodligen skall bvarje kunnig läsare förvåna sig derpfyer,
att man numera kan säga om Rafstetipgen följande: ”SS
kallades vissa extra ting» som höllos för att ransaka öfver
särskilt*, hela Riket rörande frågor. På Räfstetiugen döiqdes
äfvep öfver högmål och pröfvades Konungen* ärenden;
enskildes tvistemål och brottmål afgjordes deremot på de sfikallade
Rättaretingen dit målen hänskötos från Lagmans tingen och
Häradstingen, och der dom fällde* i Konungens namn/’ Hr
Kindblads förklaring, hemtad förmodligen från Dalin» som icke
ep gång har den fullt så oriktig» är egentligen föranledd af
det ting» som folket, uppretadt af Lagman Emtwd, på eget
bevåg höll för att afsätta Olof Skötkonung, men passar
kvarken på detta (som i urkunderna förekommer temligen ensamt
i sitt slag samt var en tumultuarisk och revolutionär
sammankomst för att straffa (refsa) Konungen *om brutit Ållshärjardom)
ej heller på räfst- och rättaretingen, sådana som de sedermera
återfinnas i Landskaps- och Landslagarne.
De utkomna häftena af andra delen, omfattande tiden
från Stenkil till Magnus Eriksson» träffas af samma
anmärkningar som den första, så mycket mera som de uuder denna
tid timede förändringarne i det inre erbjudit för stora
frestelser för Hr Kindblad att öfverskrida den sfer, inom hvHken
hans framställning bordt stanna. Hr K* har dessutom vid de
förtydligande explikationerua af dessa ämnen stundom gifvif
fritt utrymme åt eu godtycklig subjektivitet. Vi neka
visserligen icke att en så vigtig omständighet som t. ex.
Allshärjar-tingen8 upphörande och odalmännens sjunkande betydelse moÿ
de stora slagterna bör omnämnas» men förundran väcker det,
att Hr K. uppgifver (s. 39) förbudet vid Linköpings möte for
allmogen att ga beväpnad såsom den enda orsaken till denna
hvälfning. Förf. har härvid låtit förleda sig af Lagerbring»
hvars enfaldighet i anmärkningar är lika bekant som hans
grundliga lärdom och kännedom om urkunderna. Om detta
förbud, hvilket, såsom Hr K. sjelf säger, ej på länge kunde
göras gällande, i sin mån dertill bidragit, borde likväl den
naturligaste ocb af historien bekräftade orsaken, — tvedragten,
partistriderna och derigenom de ansedda glägternas uppkomst
— förnämligast bafva framhållits. Derjemte är det eq alltför
vågad utsago att påstå, det allmogen ej deltagit ntj mötets
beslut, då man bar sig så litet bekant om detta möte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
