Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ... - Ramsay
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RAMSAY.
327
herden i Björneborg, herr Mårten, som 1577
förlorat sitt underhåll, emedan han vägrat
antaga liturgin. Herr Mårten egde ett hemman
i Penäs by (6). Rakel Mårtensdotter fick,
såsom enka 1635 20/8 konfirmation på sina gods.
Barn:
Karl Ram, till Bjursäng i Pargas socken.
Egde äfven efter sin fader ett hus i Åbo stad.
Var 1628 kapten för ett kompani af Tavastehus
infant. reg:te (9). Introducerad 1627 på Svenska
Riddarhuset under n:r 155; — † 1636 6/7
afrättad, halshuggen i Åbo, „för sal.
stadsskrifvaren Nils Benktsson, som han skamsligen och
försåtligen ihjälstack i dubbel och kortenspel
för penningens skull" (10). Den 6 och 9 juli
1636 ringdes för honom med alla klockor i Åbo
domkyrka. — Ogift. Brodern Hans Ram sålde
1638 Bjursäng till Melker von Falkenberg.
Hans Ram, major, † c. 1664. Tab. III.
Märta, lefde enka 1652. — Gift med
amiralen Matts Sigfridsson Delphin, n:r 199, †
1651, till Tevala i Birkkala socken.
Brita. Gift med Herman Meijer, i Raumo
by. Han tvistade 1652 med svågern Hans Ram,
om sin hustrus hemföljd, då Hans Ram
förklarade sig, genom skrift af 1637 5/10, hafva gifvit
sina systrar allehanda saker af broderlig kärlek,
öfver allt skifte.
Tab. III.
Hans Hansson Ram, (tab. II), till Penäs i
Björneborgs landsförsamling. Sålde 1631
Hemböle gods i Sagu till Arvid Forbus, och 1638
18/8 sitt säteri i Järksala by i Karuna socken
till Klas Galle. Var 1645 kapten vid
Tavastehus infant. reg:te, och 1652 major. Efter
honom förrättades arfskifte 1664. Gift l:o med
. . . .; — 2:o med Katarina Falkenklow,
dotter af Iicentmästaren i Ingermanland, Daniel
Simonsson Falk, hvars söner, Daniel och Anton,
år 1648 blefvo adlade Falkenklow, men icke
togo introduktion. Katarina Falkenklow, som
ännu lefde 1682, sålde 1671 3/4 Penäs säteri till
assessor Johan Lagermarck.
Barn:
2. Kristina Ram eller Örneram.
Beviljades 1661 konfirmation på faderns gods i Tyrvis
socken „ efter hon den endaste är igen af den
släkten, efter alla andras dödliga frånfälle".
Gift efter 1661 med Hans Rosensabel, n:r 461,
som lefde vid arf skiftet 1664, — † före 1683,
då hans enka, Kristina Ram, fick lifstidsfrälse
för Tyrvis-by.
Källor: (1) A V. — (2) Jakob Teitts klagomåls reg.
— (3) Waaranen II. — (4) Öfre Satakunta D 162310/o. —
(5) F S 2487. — (6) Sv, R. Biographica. — (7) Nedre"
Satakunta D 1640. — (8) Lagus. Fin. Adelns Gods. — (9)
F S 4461. — (10) Abo D 1636. —
Ramsay.
Naturaliserad 1633, introducerad 1634 på Svenska Riddarhuset
under n:r 215, och på Finlands Riddarhus 1818 under n:r 17. Fortlefver
i Finland, såväl som i Sverige, dit en gren öfverflyttade från Finland
1777, och en annan 1823.
Uradel från Skottland, där Simund de Ramsay, »thurstain" som
ansetts vara af normandiskt ursprung, under konung David I:s
regering, 1107—1153, förekommer i urkunder. Samme Simund de Ramsay
erhöll förläning af herresätet Dalhousie med det fasta slottet Brechin i
grefskapet Lothian. Hans ättling William Ramsay blef 1633 19/6 af
konung Karl I upphöjd till earl af Dalhousie, hvilken titel ännu
innehafves af hufvudmannen för ätten Ramsay. Hufvudmannens äldste son
bär sedan 1831 namnet: lord Panmure.
Hans Ramsay, bosatt i Finland, erhöll på begäran ett bördsbref från Skottland, hvilket utgafs
för honom 1623 28—29 mars på hans förfäders slott Brechin af biskop David Lindsay, och
bevittnades af staden Brechins borgmästare och råd, af åtta herrar Ramsay samt af anförvandter på
mödernet.
Detta dokument finns numera endast i två afskrifter direkt från originalet, den ena dat.
1633 23/1, beseglad i Åbo af ståthållaren Gabriel Oxenstjerna, — den andra odat. i Borgå af
biskopen i Borgå, Johannes Gezelius. Originalurkunden har på okändt sätt försvunnit, sannolikt
redan under Stora ofredens flyttningar. En kopia sändes 1900 för granskning till det heraldiska
institutet „Lyon Office" i Edinburg, och återkom stadfästadt genom det faktum att det lyckats
granskaren, den kände heraldikern, Joseph Balfour Paul, att identifiera de flesta bland
dokumentets undertecknare och sigillvittnen. Han skrifver: „ehuru man i många fall icke kan lita på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
