Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En liten utflykt inom frihetstidens historia, af W. F. Dalman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 EN LITEN UTFLYKT INOM FRIHETSTIDENS HISTORIA.
en lång tid nästan allrådande genom öfverhetens nåd
och folkets kärlek».
Erik Gustaf Geijer har, som bekant är, författat
en »Teckning af Sveriges tillstånd och af de förnämste
handlande personer under tiden från Karl XII:s död
till konung Gustaf III:s anträde till regeringen». Om
vi ej orätt erinra oss, har denna skrift blifvit af Svenska
Akademien tillerkänd ett särskildt pris. Skriftens
uppgift var dock, hvad i företalet äfven angifves,
hufvudsakligen den att undersöka och framställa de politiska
resultaten af 1719—1720 års regeringsform, hvars
huf-vudtanke var, säger Geijer: 1. En konung bunden
af rådets pluralitet — rådsväldets eller Horns period\
2. Rådet, beroende af ständerna, hvilka voro de
verkligen regerande antingen sjelfva eller genom de
partier, som regerade i deras namn — Hattarnas och
Mossornas regimente. Att denna teckning icke blifvit
särdeles ljus utan tvärtom öfverflödar af skuggsidor,
deröfver förvånar sig troligen ingen. Men den
rättrådige, snillrike och skarpsinnige häfdatecknaren förnekar
sig ej häller här, så vidt han haft tillgång till
tillförlitliga källor, hvilket likväl ej alltid synes hafva varit
händelsen. Hans omdöme om Arvid Horns personlighet
lyder som följer: »Denne minister egde all den forna
aristokratiens stolthet; hade såsom en af Karl XII:s
generaler glänst med det mest ridderliga mod, men i sin
ålder dämpat brusande passioner till en lugn och äfven
mild yta, som väl anstod hans utmärkta, sköna och
värdiga gestalt. Han iakttog med förkärlek strängheten
af gamla seder och imponerade ej mindre på hof än
folk genom en värdighet, som var naturlig, och genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
