Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gamla dagar. Efterspel i en akt, af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ GAMLA DAGAR.
2 2 7*
Alfhild.
Hans fisk, hans blommor och hans trägårdstäppa,
Och så hans lilla Fanny — Gudbevars
Jag hör väl ock till pjesen — som kompars —
Hans böcker, dem han aldrig skulle släppa,
Om icke metspöt kräfde ut sin gärd,
Se der hans lif, hans fröjd, hans hela verld.
Fanny (tankfull).
Han, som en konstnärs alla skiften pröfvat,
Han, född och van vid hufvudstadens brus,
Han, fjäriln, dansande vid rampens ljus!
Alfhild.
Han lemnar lågan, som hans kraft bedöfvat,
Och svärmar nu i solen glad och fri,
Men lilla Fanny, vi ska’ sprit a, vi!
Fanny.
Nej, låt mig svärma blott en liten stund!
Tänk om jag, med min Gunnar i förbund,
Hans hjertas kopparportar kunde storma,
Han, konstnärn förr, nu konstens renegat,
Om jag förbytte hans teaterhat — —
Alfhild.
Förr kan du skidan här till äpple forma.
Fanny.
Om jag från minnets rosor kunde klippa
Bort alla törnen med min ömhets sax.
Alfhild.
Han, för oss annars vek som vax,
Blir häftig, grälsjuk ja —• som en Xantippa —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
