Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur min resedagbok, af L. Dietrichson - I. En reskamrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur min resedagbok.
SI. En reskamrat.
et var på jernvägen mellan Trento och Mori,
okto-? ber 1862, jag först träffade den olycksfogeln. Det
^ var kolmörkt utanför och rätt otrefligt i den
tarf-| liga vagn, i hvilken jag den tiden var tvungen
att resa, om jag ville hinna ett stycke fram i verlden
— ty verlden var så stor och penningarna räckte till för
så litet.
Då togs ordet af den man, som en vred norna
måste ha placerat vid min venstra sida enkom för att platt
förderfva hela Norra Italien för mig, och han sade med
en honungsröst, som lät riktigt förförande: »Hvarthän
reser ni, min herre?» — Rom? — »Dit reser jag med»,
sade han, »så kunna vi ju göra sällskap!» — Nej, jag far
först till Venedig. — »Ja — Venedig», sade han, — »o
hvad Venedig måtte vara intressant! Det guddomliga
Venedig — Adrias sörjande enka! Jag kan gerna också
resa till Venedig!» — Ja, men jag stannar qvar der.
—-»Hur länge?» — Minst fjorton dagar. — »Huru
her-ligt — fjorton dagar i det förtjusande Venedig — ja,
jag har ingenting emot att stanna qvar der lika länge!»
(Sakta:) Så för hin! (Högt:) Ja, men jag gör resan öfver
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
