- Project Runeberg -  Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina /
9

(1878) [MARC] Author: Carl von Linné With: Elias Fries, Teodor Magnus Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lagen - Mennisko-lifvet - Divitiæ [Rikedom]

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

5. Achta dig för dråp; non tollitur peccatum, nisi restituatur
patratum; och detta kan ej, altså ej försonas.

6. Skäm ej qwinfolk och stiel ej mannens hierta.

7. Skaffa dig ej någon orättfärdig winning.

8. War ärlig och vir antiqua virtute et fide;
då blifwer du älskad af alla.

9. Giör ej ränkor att störta andra,
at du ej faller i egen grop.

10. Haf inga, intriguer för dig. (58)


                Mennisko-lifvet.

Vita quid? Est flammula, quamdiu oleum durat. (Kongen i
Preutzen). (12)

Jag conciperar menniskan som waxlius. Solen uplyser
kroppen, wishet siählen. Werlden är ett den allmächtigas
wishets palaitz. Gud uptänder hvar och ens siähl med sin eld.
Således lysa alla menniskor med sin wishet på denna theatren,
alt äfter som Gud dem formerat; somliga har han giort till stora
lius, somliga till dankar. Desse brinna så länge de wara, och
då de upbrunnit, sätter Gud andra i stället, att de aldrig umgås
[fattas], att lius stadigt lysa. Så litet som liuset kan säga, att
slottet är giort för sin skuld, så litet kan och menskan säga,
att werlden är giord för sin skuld, utan är alt til Guds majestet
i allwisheten. (13)


                Divitiæ [Rikedom].

Predik. II: 22; V: 11, 5, 6, 12, 9, 2; II: 21, 18, 19; V: 13,
14, 15; IV: 8. — Syr. XIV: 4, 5, 6, 9.

Alt det wij hafive är ett lån af Gud. Wi hafve intet hit
med oss; intet bortföra wij.

När Gud tager det och ödet, som är Guds exsecutor, söria
wij att hafwa mistat wårt, som ej warit wårt, utan lån.

Gud æstimerar ej pengar utan som mull, gifver oss det att
roa oss med. Wij få där igenom wår comoditet och mena
där af få nöje och glädie. Men wij få aldrig den glädien,
som fattiga bonden utan pengar får, som ler kiärliga. Sutor
cantabat quotidie mane, acceptis pecuniis tacuit. (17)


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:20:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/friesnem/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free