Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anteckningar om spådomar, varsel, aningar, andesyner o.d. - Linnés minnestecknare hafva sökt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Frågas sedan, om han wiste sin död; ja, därföre är jag altid
bedröfwad. Jag skall både brännas och sänkas. Äfter några åhr
seglar från Gotland på en kalkskuta, som tager läck, itändes af
kalken, och han med de andre så förgås. (44)
En skarprättare spisar okänd på Diö gästgifwaregård [1]; dit kommer en resande krigsman. Medan den senare väntar på häst, ber
gästgifvaren honom stiga in. Han gör det, men kan ej
fördraga den andres, obekantes sällskap; går derför ut i regnet.
Värden uppmanar honom ånyo att inträda, men han går åter ut,
hvadan wärden frågar, hvarför han ej stannar under tak. Han
swarar, att han ej kunde fördraga den andra. Värden frågar
derför den okända skarprättaren: hvad är mellan Er och den
främmande resanden, eftersom han ej kan vara tillsammans med Eder?
Han svarar, att han ej ens talt med honom, men vid bortgåendet
säger han åt främlingen: akta Eder att ej blifva min son. Inom
ett halft år måste denne böja sig under hans bila. (Se not 2) (16).
Naturens röst. Några bönder slogo hö, samlade det i
hög och lade det på båtar för att hemföras. Emellertid föder
straxt före hemfärden en piga i hemlighet barn och döljer det
afsides i en buske. Sedan båten lagt ut, kommer en hynda, som
valpat på ön, springande med sin unge i munnen, tjuter och
försöker att med ungen simma till båten. Bönderna förbarma sig
öfver hyndan, ro tillbaka, upptaga henne jemte valpen och begifva
sig derifrån. Då pigan detta såg och besinnade, hvilken kärlek
det osjäliga djuret hyste till sin afkomma, bönföll hon på det allra
bevekligaste, att de måtte ro tillbaka. Då de neka detta, svär
hon, att om de ej gjorde det, skulle hon kasta sig i sjön och
dränka sig. Hon kastar sig t. o. m. på knä och bönfaller. Häpna
af förvåning, ro bönderna tillbaka; pigan går bort, finner sitt barn
vid lif och tager det med sig. [2] (16)
—
Linnes minnestecknare hafva sökt framställa hans lif mer i legendens skimmer, än i historiens ljus. Såväl i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
