Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARALDSET’N
71
nemmaste børsa, dæ va endå hagla åt
ba-kare, å mæ den skaut e bom, før e va ’kji
vand ve’o, ser du.
«Bakarn vart so forfjamsa, han, afn
sleffte kobla, å bikkjudn sette a’gale utover,
mse bøndo slengjande ette se. Men dæ vart
los, gut, dei voro hale te å jaga dei
bikkjudn, å steitande go’e voro dei.
«Ovafør kvednahusæ æ dæ eit høi i
bergæ; beint dit bar dæ, å der smatt røven
innatt. Dæ vart eit lurveleven på bikkjudn,
te me kornmo ette å fongo kobla dei.
«Men dæ æ langt in dæ hølæ, so dæ va
inkji so lett å nå like in te røve, å me
hadde ’kji noko å ta’n mæ. E spikka me
tå ein lang kjepp te å stikke mæ; men
bakarn drog ne te bygd’n, han, ette bæ’re
greiu.
«Mæa dreiv no e å stakk å stakk, te e
kjende noko blautt, å e skjønte e va burti
røve. E lirka å lirka so lengji, te e fekk
tulla kjeppen fast i håra, å fekk drigji’n so
langt ut at e nådde i bakføtadn. Men dæmæ
høgde’n te over fingadn mine, å vart
han-gande fast, å e rikte hønde te me so fort,
at e slengde røven over me, å over bikkjudn
som stondo kobla, å langt ne i skogen.
Men bikkjudn sette i eit ilskrik, å rikte te
so dei kommo laus, å utover bar dæ i eit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
