Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
) Zr9 (
Msmagtige, och önvergaf mig i hans nädiga behag. Al! den
Gudsfruktan jag lärdt i Klostret wacktes mr tik nya krafter.
Sadan ar gemenligcn päfölgden af stora olyckor! Mnagten
är altid de olyckligas sista tilflygt; och glömmes af de lyckli-
ga. Ibland alla de männiffior, som simma i öfwerflöd,
pragt och nöjen, äro til äfwentyrs alt för fa, hwilka tänka pa
et ewigt Wäfende, som straffar lasten och belönar dygden:
men om denna pragten, detta öfwerflödet, detza nöjen försivin-
na; om detza männMor inneflutas innvm fyra murar, dä ffal
man fä se, at ej en enda gifwes, hwilken icke wägar sig fram
til Gud, likasom til sina förmenta owanners Domare, och de
undertrycktas tröst. Om en usel männissia, et litet stoft pä
denna jordballen törs, utan förmätenhet emot den Höga alla
werldars Enwälds-Herre, bruka den männiffliga liknelsen, sä
är Gud en wan, den man ej kommer ihäg uti medgängen,
och hwllken man först wänder sig til, nar olyckor päkomma.
Sä länge en männiffia är lycklig, bär hon sig ät emot bät-
tre wetande, likasom hon aldrig ssulle behöfwa hans wänssap;
man hwarken fruktar eller älssar honom; utan bemöter honom
med största kallsinnighet: Men sä snart man blir olycklig,
kommer man näswist fram och givr mänga ursäckter och här-
liga löften, dem man är färdig at glömma bort, sä snart
man fluppit ur den närwarande klämman. Kan dä nägot ar-
gare och otacksammare gifwas än et männissio-hiärta?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
