Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Åldrige vännen fram till bären stiger,
stofthyddan han med stoft till grafven viger;
efter den dödes önskan dock han tiger
stilla med loford.
Långsamt nu tåget ut ur staden skrider,
följdt utaf skaror, tills det når omsider
skuggbetäckt griftstad, där från kval och strider
ro är att finna.
Domprostens sista hvilobädd är vorden
redd under torfvan, där med helga orden
han en gång vigde denna fläck af jorden
Gud till en åker.
Som när en älsklig fader gått ur världen,
känns det hos mången, då till egna härden
åter man vänder efter griftefärden,
tårögd af saknad.
Hoppet sin strålglans dock i tåren mänger.
Fram utur själens djup en suck sig tränger:
Må jag, när dödens natt för blicken hänger,
dö som den fromme!
Wieselgrens bild än bor i månget sinne.
Aldrig hos oss en tid skall vara inne,
då ej i häfdens bildersal hans minne
lefver välsignadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
